Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 mars 1853, sida 1

Aggkgngnn2 — nom sitt lugna sträfvande, upplysta sosterlandsvänners kloka ledning och regeringens välbesinnade eftergifter sannolikt också efterhand skall komma. Också synes Sv. Tidningens insändare sjelf hafva betviflat verkan af sina från Englands parlamentariska statsskick hemtade bevis, då den behöft framkalla de blodiga skuggorna från våra egna tvedragtstiders afrättningar. Han har väl visligen lemnat oss i okunnighet om hvilka tider dermed egentligen menas. Men med den förkärlek, som han visar för regentens personliga maktfullkomlighet, i det gamla enväldets anda, på sin höjd modifierad genom skenbart konstitutionella och representativa institutioner, förmodade vi att här af honom menats hvarken Christierns blodbad eller Carl IX:s blodsdomar, m. fl., utan de så ofta framhållna 1700-talets afrättningar. (Lewenhaupts, Buddenbrocks, Brahes, o. s. v.), hvilka städse ställas i förening med partiväxlingarne, liksom ej under tider då ännu lifsstraffen slorerade för politiska förbrytelser, ett bevisadt förräderi kunde anses rättfärdiga dessa domar, äfven utan någon afgörande inslytelse af partihatet. Häarmed vilje vi icke säga, att der partier finnas, deras strider om makten ju lätt förleda till de såväl för det allmänna, som för enskilde, olyckligaste orättvisor och våldsamheter; och under ett ofullkomligt, på fåvälde grundadt och blott vissa bördseller klass-intressen skyddande representativt statsskick, måste partierna känna sig så mycket mer i behof af att anlita list, tvångsmedel och ända till skräck-regering, som de väl veta med sig att folkets allmänna förtroende saknas och att de således äro lemnade till sina egna, inskränktare krafter allena. Dersföre har man visserligen, uti England, under de tider då jord-drottarne i öfverhuset tillsatte underhusets majoritet, och sjelfva voro delade i två starka partier, skiljaktige i opinionerna om sättet att upprätthålla sin inflytelse på landets lagstiftning och styrelse, sett de vämjeliga uppträden vid valförrättningar, som Sv. Tidn. skildrar; men nu, sedan genom började parlaments-reformer engelska nationen fått en mera betydlig inflytelse på valen och genom en väl besinnad fortfarande samverkan för en ännu mera utvidgad valrätt, visar sig uppfatta värdet af val-friheten, ser man icke mer dessa val-scener i de distrikter der folket, eller låt så vara folkpartiet (ehuru vi ej medgifva denna benämnings behörighet, då nemligen folket sjelf verkligen kan och får utöfva en allmännare rätt) känner sig nog starkt att afgöra utgången, utan inskränkas dessa vederstyggligheter egentligen till valförrättningarne i de distrikter, der ännu förhållandet är sådant, att de aristokratiska partierna kunna genom dylika medel bestrida hvarandra segren. Vi hafva ju alltså nyligen sett, att den fortgående utveckligen af engelska folkets politiska opinioner frambringat en sammansmältning af de parti-fraktioner, hvilka i vissa afseenden skiljaktiga om sättet att befordra det allmännas fördel, likväl hafva detta såsom sitt högsta mål, i olikhet med det gamla konservativa parti, som ensidigt förfåktar sina privat-intressen. En sådan sammansmältning kommer der, liksom i