Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 februari 1853, sida 2

—— pligter, hvilket löste allas skrattmuskler, till och med prestens. Onkel Jow såg först på sin vackra svärdotter, som leende och rodnande emottog sällskapets lyckönskningar, och sedan på miss Silence, hvilken tycktes lika öfverraskad som han sjelf. Nä, nå, miss Silence, det här unga solket hafva kringgått oss listigt nog, sade han. lag ser inte annat än att vi få lof att skaka hand på saken. Och de krigiska makterna skakade, i följd häraf, kraftigt hand, hvilket var signalen till allmän munterhet. Då sällskapet skildes åt, höll miss Silence qvar kyrkovärden och drog honom med sig afSides. Kyrkovärd, sade hon, jag återtager allt hvad jag sagt om er, hvarteviga ord. — lTala inte om det mer, miss Silence, sade den gode mannen; det är förbi och länk.n glömt. Joseph, sade hans far morgonen derpå, då han satt vid frukostbordet med Joseph och Susanna, Jag har räknat ut att jag skall känna mig helt stolt åt den här flickungen, och jag vill säga dig något, jag vill just sifva er den der lilla, nätta, vackra gården, som jag har i förpantning af Stanton, det är eft litet nätt