Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 februari 1853, sida 2

Inrikkes Nyheter. Götheborg. Till vår notis i sistlidne Fredags-tidning om ängfartyget Uddevallas resor instundande sommar få vi tillägga, att nämnda ångfartyg utsträcker sina turer äfven till Fredrikshall, dit det kommer att gå en gång i hvarje vecka. — AÅngsartyget Nordkap kommer i år att börja sina turer något tidigare än vanligt. Det afgår nemligen första gången från Christiania till Götheborg och Köpenhamn den 2 April, samt från sistnämnde stad den 6 April. Rörande eldsvådan i Upsala, hvarom en kort notis lemnades i Fredagsbladet, meddelas nu utförligare detaljer. Elden utbröt på Söndagsastonen (d. 13 dennes) kl. 8 i en tätt sammanbyggd massa af trädhus mellan Smedsoch Bred-gränderna, hos en bokbindare Lundberg. Vådelden spridde snart ett hemskt ljus öfver staden och nejden, utan att hafva förr blifvit det minsta bemärkt och utan att några brandsignaler på länge afhördes. Frivrilliga brandkårens sprutor voro de första vid eldsvådan och långt förr än klämtning afhördes, men kunde föga hjelpa, emedan elden redan fått för stort öfvertag. Under flera timmar svafvade sålunda hela Kungsängsroten i den ögonskenligaste fara. Branden fortfor hela natten till kl. 4 på morgonen, då man omsider blef herrskare öfver det rådande elementet, efter de mest sörtvislade ansträngningar och sedan såväl folk Som hästar börjat alldeles upptröttna. Studenterna inlade största nit och rädighet vid släckningsarbetet. Innan vattenkorningen, till följd af den alltför sena klämtningen, kommit i gång, hade desse en vattenarm färdig från Tyrisån upp till det brinnande qvarteret, hvarigenom vattnet nästan strömmade till eldstallet under mera än 7 timmars tid. På ån måste man lägga sig vid isvaken för att upphämta vattnet, och studenterne Lidman och Weinberg uthärdade dermed i flera timmar, så alt de voro nästan fastfrusne vid isen, liksom många andra i kedjan, der män och qvinnor om hvarandra nitiskt deltogo, voro nära att stelna af köld. En orädd student från Nerike lärer under ett par timmars tid sutit på ett tak och fört en sprutslang, hvarför han ock vid nedstigandet belönades med en styrkdryck af prof. B. — I sin ifver hafva många gått så långt att de riskerat lif och lemmar. Flera olyckshändelser halva ock timat, till följd af nedfallande brandsegel, söndergående stegar och den ifriga vattenkörningen. Så fick d:r Segerstedt ena benet afbrutet, stadssiskalen foten svårt vrickad och ingeniör Wallin en svår blessyr i hufvudet. De qvarstående ruinerna på de afbranda tomterna vittna bäst, säger tidn. Upsala, om det nit och den skicklighet, hvarmed slackningen skedde. Annu bättre vittnesbörd härom lemnar dock, synes oss, det förhållande, att hus blifvit räddade, som i flera timmar varit utsatte för lågorna. — Då en stor del af den egendom, som förstördes, särdeles lösegendom, ej varit brandförsäkrad, så lida många enskilte betydliga förluster. — Eldsvådan är den största som timat i Upsala sedan 1809. En nodhjelpskommitte har bildat sig under ordförandeskap af landshöfd., baron R. v. Kremer, och med hrr prof. Bergfalk, borgm. Kindeström, kyrkoh. Rundgren m. fl. såsom ledamöter, för emottagande af frivillige bidrag till de behöfvande brandskadades undsättning. I Skåne har en större domsaga blifvit ledig genom förste expeditionssekreteraren Elias Chr. Ljunggrens den 6 dennes i Chimbritshamn timade död. Den aflidne var domhafvande i Willands, Gårds och Albo härader. Hr Ljunggren var född 1775 i Winslof uti Christianstads län — der hans fader var kronofogde i Göingehäraderne — beträdde tidigt den civila embetsmannabanan. Säsom sekreterare hos dåvarande generalguvernören öfver Pommern grefve von Essen erhöll han justitierådsoch sedermera förste expeditionssekreteraretitel.