Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 februari 1853, sida 2

— — —— Detta var inledningen vid en af de vanliga besök, som onkel Jow gjorde hos kyrkovärden Enos, hvilken med sitt vanliga utseende af mild frånvaro satt och stirrade på glöden efter en klar November-brasa, under det hans arbetssamma hustru flitigt sysslade. med sin stickning vid hans sida. En uppmärksam åskådare kunde hafva märkt att detta icke var någon nyhet för den goda kyrkovärden, som på sednaste tider gifvit unga herr Joseph månget godt råd i enrum, men hans anletsdrag drogo sig till ett stilla leende, i det han utropade: — N;å, jag må såga! — )a, och verkligen, kyrkovärd, den der flickungen är minsann riktigt vacker till på köpet. Jag sa just åt mitt folk att vår nya prests hustru är ett inte i skönhet mot henne. — Nå, och er son gifter sig väl med henne? frågade den goda frun; detta visste jag långt för detta. — N.å, nå, nå, nå, inte så fort heller — ser ni, det blir tu tal om den saken än. Ser ni, Josse sa aldrig ord om det till mig, men gick åstad och gjorde sig artig för flickan på eget beråd, och då jag fick veta det, så sa Jag: Josse, sa jag, den der flickan vill jag inte du skall ta, och jag tog och berättade honom om den der gamla gärdesgården och stenmuren och alltihop, om qvarnen och ängarne och