Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 februari 1853, sida 1

ES TT — — men i folkrepresentationen (bifall och hör! hör). Premierministern hade allaredan förklarat, att parlamentsreformen hörde till de ämnen, som sysselsatte honom. Dock var det så tillvida rådande ett missförstånd rörande denna angelägenhet, som man tillskref honom (lord John) det yttrandet, att han skulle förelägga en meJa omfattande reformbill, än den 1851 påtänkta. Han hade aldrig sagt, att han skulle förelägga en mera omfattande eller öfverhufvud någon raformbill, utan blott att han var redo att taga saken i öfvervägande. Nu hade regeringen icke haft aunat val än att antingen uppoffra hela sessionen för reformbillen, eller först företaga de mera maktpåliggande förändringar, som han förut omtalat. Åtminstone hade man måst förnya inkomstskatten utan vidare disknssion; ty få skulle vid någon estertanka neka, att det fanns någon åtgärd, hvilken tarfvade så långvariga förberedelser, som en förändring i hela den parlamentariska grund valen. Han ansåg det imellertid för regeringens pligt, att i början af nästa session (1854) förelägga ett förslag till representationsreformen. Hvad bestickningsskandalen angick, öfver hvilken man med rätta klagat ester senaste parlamentsvalen, så kunde man vara öfvertygad om, att regeringen icke skulle lemna ur sigte detta det sfördersligaste af allt politiskt ondt, bestickning vid valen. Ingen nog så orältvis inskränkning i valrätten var så farlig för den offentliga moralen och det representativa statsskickets goda namn och rykte som valbestickningssystemet (högt bifall). Ministeren afvaktade blott resultatet af de undersökningar, som nu pågå till följe al de inkomna petitionerna, för att kunna taga sina mått och steg deremot. Ösverste Sibthorp: Jag önskade veta, om den ädle lorden har gifvit på båten den åtgärd, som han en gång ansåg för så vigtig? (löje). Lord John Russel. Jag förstår icke talaren rätt. Sibthorp: Jo, angående vissa ränksmidare, såsom kardinal Wiseman, och rörande religionen, hvilken säges ligga den ädle lorden om hjertat. Ioord J. Russel: Jag förstår — den andliga titelbillen. Sihthorp ganska riktigt. Lord J. Russel: Dermed förblir det som det är. Sihthorp: Så? Då vill jag en gång göra huset uppmärksamt härpå och se huruvida den adle lorden brutit sitt ord. (Till ordning! Till ordning!) Huset uppsköt derpå sitt möte i 24 timmar. Husets möte d. 11 upptogs med besvarandet af en del frågor. Till följe af Sir R. Inglis förfrågan, rörande ett dekret af spanska regeringen, enligt hvilket inga andra främlingar än de som voro katholiker skulle få uppehålla sig i Spanien eller resa der i landet, upplyste lord John Russel, att spanska regeringen förklarat, att detta dekret ingenting kommer att ändra i det sätt hvarpå brittiska undersåter hittills blifvit bemötta i Spanien. — Ånyo tillspord om sina åsigter rörande titelbillen förklarade lord John Russel att de voro de samAA —— Silence förklarade, att hon icke skulle hafva