Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 februari 1853, sida 1

Silence förklarade, att hon icke skulle hafva varit tröttare om hon tvättat hela dagen, än hon nu var af skratt, tog sitt ljus och beskedligt lemnade de unga att göra upp saken sins emellan. En allvarsam, lång paus uppstod sedan hon gått, hvilken afbröts af vår hjelte, som satte sig bredvid Susanna och frågade mycket allvarligt, om hans far hade gjort några giftermålsanbud till miss Silence samma morgon? — Nej, du skalkaktiga varelse, sade Susanna, skrattande åt den orimliga tankan. — Nå, tag inte på dig din långkateches-min igen, Susanna, sade Joseph; odu har hela altonen sökt till att förlänga ditt ansigte, om jag bara hade låtit dig vara. Hör nu, allvarsamt taladt, jag vet att något ledsamt denna morgon tilldragit sig emellan min far och dig, men jag vill inte fråga hvad det var. Jag säger dig endast helt öppet, att han uttryckte sin missbelåtenhet med vår förlofning, förbjöd mig att sortsara dermed och — — — voch i följd häraf srikallar jag dig från alla löften och förbindelser mot mig, till och med innan du beder mig derom, sade Susanna. — pu är obeskrisligt tjenstaktig, återtog Joseph, men jag kan inte lofva att vara lika medgörlig i att afstå vissa löften, som äro mig gilna, såvida icke i sanning de känslor, som förestafvat dem, äro förändrade.