Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 februari 1853, sida 1

göromål med den mest obevekliga ihärdighet, sastande om arbetet, förande sömmen framåt och syende med ökad fart. Slutligen var den stackars miss Silence öfvervunnen och förenade sig i det häftiga skratt, som tycktes convulsiviskt skaka hennes syster. Hvarpå vår hjelte tog lös knappnålen ur arbetet, vek ihop det, såg på henne med hela säkerheten af en segrande trotsighet och yttrade till Susanna: — Er syster hade en sådan hög af dessa örngottsvar att arbeta färdigt, så att hon var helt motfälld då jag kom, och bad mig hjelpa sig med ett halft dussin af dem. Då jag först kom, var hon så sysselsatt, att hon icke e engång kunde tala vid mig. — ÅNå, om icke ni är höjden af allt osörskämdt, sade miss Silence skrattande. Håjden af all flit — det trodde jag, återtog vår hjelte. Susanna, som hela dagen varit i en högst bedröfvad sinnesstämning och som icke funderat på något mindre snblimt, än en evig skiljsmässa från sin älskade, hvilket hon föreställt sig med alla dess rörande tilidragelser och följder, blef fullkomligt omintetgjord af den oväntade vändning som sålunda als hennes ider, under det att vår hjelte begagnade sig af det tillfälle han hade sjelf förskaffat sig och ansträngde alla sina krafter för att underhålla och roa, till dess miss