Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 februari 1853, sida 1

—— — —— — bäfvan för utgången, ty han kände genom sin fars förnöjda utseende att krig blifvit förklaradt. Han inträdde i familjerummet och fann ingen annan der än miss Silence, grym i hågen som en Egyptisk sphinx, ifrigt sömmande på en mjölpåse, med hvilket intressanta göromål hon fann för godt att vara så sysselsatt, att hon icke ens märkte, då vår hjelte inträdde. På Josephs vänliga helsning svarade hon endast med att se upp, med en kall nick, och fortsatte sin sömm. Det tycktes som om hon beslutat ordagrannt hålla sitt löfte att icke tala vid herr Adams. Vår hjelte var, som vi förut hafva omnämnt, väl bekant med qvinnolynnets alla krokar och vändningar och. beslöt inom sig att taga saken oförskräckt och icke gifva miss Silence någon uppmuntran i hennes försök, att låta honom känna sig vara ovälkommen. Det var en temmeligen kall höstafton och eldbrasan i spiseln höll på att slockna. Herr Joseph stökade ifrigt ikring, drog ned eldtången, eldskyffeln och pusten, rörde om elden, drog fram askan och bränderna och var sedan i ett ögonblick vid vedbölan, der han utvalde några dugtiga vedträd och stickor samt tillbehör, och snart smattrade och sprakade det friskt i spiseln. i — Se så, det der ser litet trefligare ut, sade vår hjelte, drog fram den stora gungsto