Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 februari 1853, sida 1

sig rätt också, och det skär af bästa delen af de ägor flickan har, och då du gifter dig, så tänker jag du skall hafva något med. Det der är just ett knep af de der flickorna; men jag ämnar inte släppa dem, jag; jag skall minsann hålla riktig rafst med den der gamla Silence och visa henne att hon nog inte skall komma undan mig den vägen. — Silence, sade Susanna och drog tillbaka sitt hufvud ur fönstret med en orolig blick, här kommer herr Adams. — Avad, Josse Adams? Nå, hvad gör det om han kommer? — ÄRXRej, nej, syster, det är hans far — det är onkel Jow. — -Nå, om så skulle vara, barn — hvad ondt gör det dig? Tror du jag är rädd för honom? Vill han hafva mer än jag gaf honom förra gången, så skall han, minsann, få det, och härmed tog miss Silence sin sticksöm och gick ned i arbetsrummet, der hon satte sig kapprak, trotsigt väntande sin fiende, under det den stackars Susanna, som kände sitt hjerta klappa ovanligt fort, smög sig ur rummet. — Åå, god morgon, miss Silence, sade onkel Jow, sedan han skrapat sina fötter på skrapjernet och torkat dem väl tio minuter på mattan i tyst öfverläggning.