Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 februari 1853, sida 1

—— ——————— ———————————7——:0—767 Vår hjelte förvånades dersör att sinna både dörrar och fönster öppna i detta rum och tydliga spår af att rummet dagligen begagnades. Möblerna bibehöllo ännu sin massiva, klumpiga stelhet, men flera tecken tillkännagåfvo att lättare händer arbetat der sedan den goda fru Jones minnesvärda dagar. På bordet stod en ros med blommor, två å tre poetiska kalendrar och en liten fin sykorg, hvarutur kanten på några sydda manchetter tittade fram; der fanns ett litet skrifbord och slutligen — icke det minsta heller i ett fruntimmers samling — ett album, med blad i alla regnbågens sargor, innehållande skrifna stycken af manliga handstilar: Till Susanna, hvilket visade att annat folk hade haft sina ögon öppna, likaväl som herr Joseph Såå, sade han för sig sjelf, den här lilla bortgömda skönheten har äfven haft sina tillbedjare; och i följd häraf uppstod en annan fråga (hvilken säkerligen alls icke undgick honom): var den unga damen forlofvad eller ej? — Ur dessa funderingar väcktes han af några lätta steg och i detsamma inträdde Susannas täcka gestalt. — God morgon, miss Jones, sade hon helsande. Det ligger verkligen något särdeles löjligt i den känslan, då små gossar eller slickor, hvilka sörr alltid kände hvarandra helt enkelt, som