Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 februari 1853, sida 2

—— —————5——5— slera vintrar å rad, och ibland hans lärjungar var den milda Susanna Jones, då en liten frodig slicka med rödblommiga kinder, blå ögon, lockigt hår och det mildaste lynne i verlden. Lilla Joseph Adams var också der, onkel JoWS enda son, en frisk, vacker, dugtig pojke, som brukade stafva de längsta ord, göra de bästa snöbollar och hvisselpipor af asp, läste högre och fortare än någon annan pojke i skolan Columbia-vältalaren. Lilla Josse hade ärst hela sin fars skarpsinnighet, men dubbelt så mycket godt lynne, så att fastän han alltid ifrigt var med om än ett, än ett annat pojkstreck, var han dock en allmän favorit, icke endast hos kyrkovärden, men hos hela skolan. Unga herr Joseph tog alltid lilla Susanna Jones under sitt särskilta beskydd, drog henne till skolan på sin lilla kälke, hjelpte henne räkna ihop hennes långa additionstal, såg efter att ingen plundrade hennes middagskorg eller skuslade ned hennes hatt, och piskade upp beslutsamt eller kastade snöbollar på hvilken annan pojke, som vågade visa henne samma ridderligheter. Åren förflöto och onkel Jow skickade sin son till akademien. Han sände honom dit, emedan han sade att skicka dit honom, lik Squire Abel och kyrkovä skicka sina söner och de