Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 februari 1853, sida 1

ändå mer väsen. Hon och Sukey hafva fått ägorna, men, ser ni, nog skall jag skaffa mig rätt än! Här stadnade onkel Jow, för att se om han framkallat någon sympathetisk rörelse hos kyrkovärden Dudley, men den gamla mannen satt helt stilla, betraktande lugnt knoppen på den långa eldskysleln. Onkel Jow svängde sig oroligt på stolen och förändrade sitt ansallssätt till ett mera påtagligt. — Jag hörde sägas, kyrkovärd Enos, att Squiren gjorde er just ett sörargligt spratt med den der åkerlappen. Kyrkovärden svarade intet, men onkel Jows ihärdighet var icke så lätt afvist, och han började åter: — Sr ni, Squire Abel talte om hur saken stod för mig och han sade att han ej kunde inse det den kunde hjelpas, men sil jag tog mig för att berätta honom annat, jag. Squire Abel, sa jag, jag skulle vilja slå vad om nastan allt hvad jag äger och har, att vill kyrkovärden Enos bara tala onvet för mig, så skall Jag nog hitta på något hål, der han kunde krypa igenom, ty, sa jag, jag har sett dagsljus förr i qvistigare fall än detta. Annu sörblefkyrkovärden stum och onkel Jow börjadegåter,Sedan han väntat en stund på svar: