Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 februari 1853, sida 1

sterrike kan, liksom fordom Venedig, i Montenegro alltid påräkna en säker och trogen bundsförvandt emot Turkiet. Nen åtskilliga förhållanden göra, att Österrike måste iakttaga en försigtig hållning emot Montenegro. Ty för det första måste alltid Österrike vara på sin vakt emot Montenegrinerne, såsom ett roflystet herdefolk, hvilket stundom icke tager det så noga, om det hemtar sitt rof på turkiska eller österrikiska gebitet. För det andra äro Montenegrinerne visserligen kristne, men grekiske kristne; de sympathisera dersör med Österrikes undersåter af grekiska religionen. De påstå, att deras Vladika är äfven de grekiske och österrikiske Albanesernes ändliga öfverhufvud och skulle, om man läte dem blifva allt för mäktiga, väl en gång försöka att med vå d gifva eftertryck åt detta påstående. Men för det tredje känna sig Montenegrinerne i sina kl ppdalar liksom instängde i en bur. De längta derför efter hafsluften och betrakta hafsvikarne, hamnarne och sjöstäderna i södra Dalmatien, hvilka ligga vid foten af deras land, såsom en dess naturliga tillhö ighet. Befolkningen i dessa kustdistrikter delar i detta hänseende deras tankar, och vore Österrike svagt, så skulle Montenegrinerne och kustboerna falla hvarandra i armarne och Montenegros regent uppslå sitt residens vid Cattarobugten. Om alltså Österrike än har sina skäl att, 8ssom ett vanligt ordspråk säger, hålla tummen på ögat på Montenegrinerne, så finnas lika starka, om icke starkare skäl, som bjuda Österrike att sicke tillåta Montenegro eröfras af Turkarne. Andra att förtiga, vilja. vi blott nämna de starka medkänslor, som Österrikes talrika sydslaviska befolkning hyser för sina stamförvandter Montenegrinerne. Montenegros författning är demokratisk, dock vid mera i andan, än till formen. Vid furstens sida står en senat (Sovjet), hvilken består af 12 medlemmar (Sovjetnik). Senatens nuvarande president är den flera gånger i underrättelserna från Montenegro omtalte Pero Petrowitch, en onkel till furst Daniel. Senaten bildar liksom i Ryssland landets högsta domstol. Kaptener stå i spetsen för de särskilta stammarne och afdöma mindre tvister. Näst efter kaptenerna i rang och värdighet komma Perianizerne, furstens lifdrabanter, som han utskickar i landet i åtskilliga uppdrag, såsom att verkställa domar, efterspana förbrytare o. m. d. Senatorerne och kaptenerne väljer och tillsätter numera fursten, men Perianizerne väljas af stammarne. Något som länder Montenegrinerne till stor ära och berömmelse, är att de hafva en utomordentlig afsky för prygelstraffet, hvilket hos dem är något aldeles oerhördt. Ej eller tycka de särdeles om att låta inspärra sig. En månads fängelse är redan ett hårdt straff. Tre års fängelse är så godt som dödsstraff. Böter äro deremet vanligare, Större förbrytare strasfas i vissa fall på så sätt, att deras hus nedbrännes. Direkta skatter hafva först på alrasenaste tider införts i detta land. Hittills utgjordes statsinkomsterna af några indirekta pålagor å salt tobak och några andra artiklar, samt de mede — — —— I — Men. sannerligen. kvrkovärd. ijag skulle