Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 februari 1853, sida 1

cOc2aeeO--—————57657666,6 en protest, som just Ficke är af det mildaste slaget. Den har blisvit meddelad af en annan tidning; och vi anmärka derföre blott, att hr Walmstedt deruti dels vederlägger åtskilliga af hr Svanbergs sofismer för den nya byggnadens uppförande i så stor skala, dels ock visar att det gamla husets nedrifvande är på en gång oklokt och onödigt. Vid hvarje begäran om anslag till nybyggnader vid Upsala akademi, framhafves såsom skäl: vetenskapens nytta; detta enda motiv har hittills visat sig tillräckligt att tillintetgöra alla betänkligheter, och det skall sannolikt äfven framdeles begagnas för samma ändamål. Det torde då vara skäl att undersöka, om detta motiv är det rätta, och om man verkligen på denna väg hinner det angifna målet. Ett nit, som är uppriktigt plägar icke slockna vid början af vägen; men i Upsala synes man gifva sig synnerligen god tid med byggnadernes fullbordande, sedan penningarne blifvit beviljade. Vid riksdagen framställas vetenskapens behof, såsom ytterst trängande; men när murarne äro uppförda, och ingen återgång mera är möjlig, då är den förfärliga brådskan slut. Måste icke sådant gifva anledning till den förmodan, att man redan deruti sett ett ändamål? Den som längtar till målet plägar icke välja omvågar, ännu mindre sådane, som möjligtvis aldrig föra dit. IIvarsöre då företaga byggnader i sådan skala, att anslagssummorne omöjligen kunna förslå till deras fullbordande, och att till och med de medel, akademien kan afstå måste blifva otillräckliga? — Vi fråga icke, om det är klokt; men vi fråga, om man ådagalägger nit för en sak, då man företager den på ett sätt, att den, efter all rimlig slutkonst (och såsom förhållandet äfven blifvit med observatorium) måste för obestämd tid, och kanske för alltid, afstadna? Är det icke till och med sannolikt, att ett sådant förfarande kan blifva skadligt äfven för de öfriga vetenskaperne, då man ju derigenom måste hos nationens ombud väcka misstroende emot alla förslag till vetenskapernes befordrande, som sedermera framställas från detta håll? Ar det af nit för vetenskapen, som man låter dess egentliga och mest trängande behof träda till sidan och slutligen blifva helt och hållet ouppfyllda, för en byggnadslyx, söm uppslukar alla tillgångar? Vi vilja icke uppehålla oss vid alla de motsägelser — icke blott emellan ord och handling, utan äfven emellan de argumenter, som på olika tider blifvit anförda till stöd för de särskilda byggnadsföretagen, — som vederbörande låtit komma sig till last i dessa ämnen; men tvenne omständigheter synas oss i detta afseende vara af den vigt, ätt vi icke böra förbigå desamma. Hr L. Svanberg har såväl uti den af honom utgifna riksdagsbrochuren, som sedermera i tidningarne yrkat, att lärarne i chemien böra vara bosatte i laboratoriihuset, för att kunna hafva en noggrann och trägen tillsyn öfver de kemiska öfningarne; och då denna förmenta nödvändighet utgör enda skälet, hvarföre bygg—— ev — Men nödvändiot Agdlarga faller i mina