Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 februari 1853, sida 1

—v——————— som borde ha vilja har i huset; du skulle vara mitt stöd och icke jag ditt. — Alskade Stefanie! — Men du saknar krast — Gud vet hvar den tagit vägen; men den lemnades väl ute under dina beskickningar. — Kom ej med dina förebråelser, de smärta mig. — Smärta? Möjligt herr baron, men edra eviga korrespondenser med aktriser, lindanserskor etc. — men det är nog — de ha nog smärtat mig. — Det var längesedan det, Stefania. — Men det bröt af min lycka tätt vid roten, just som den skulle börja vexa efter omplanteringen. — Stefanie! — Nu måste du vara far — far — begriper du hvad detta ord innebär? Att vara man, det behöfs vilja i många år; att befalla som far — blott några ögonblick. — Men hvad skall jag säga? — Jo, du skall säga: min älskade Stefanie har bedt mig förlåta dig dina dårskaper; men, Adelaide, förlåtelse är något annat än tillåtelse. Du måste slita den ovärdiges bild ur ditt hjerta — jag, din far, befaller det — befaller det eller — förbannar jag dig. — Det är bra strängt.