bifall hos åhörarne väckte de begge ställen i talet, hvarest han kallar sig en uppkomling och nämner Josefina Bonaparte. Det är snedigt af honom att framkalla minnet af denna af folket afhållna och så mycket beklagade kejsarinna och att frammana hennes skugga att inlägga förböner hos folket om dettas gunst för dess nya herrskarinna. Detta tal skall i allmänhet mera slagit an på medelklassen och det lägre selket, än på de högre och konservativa samhällsklasserna. Det är de demokratiska fraserna, som kittlat folkets fåfänga. Minst lycka synes talet hafva gjort på fondbörsen, der dock fonderna i går, såsom redan nämnts, åter höjde sig något efter det förra sjunkandet. En mängd anekdoter och berättelser äro i omlopp rörande kejsarens frieri. Redan i Compiegne, förtäljer man, hade han beslutat sig för föreningen med fröken de Montijo och på ett sinnebildligt sätt gifvit henne detta beslut tillkänna genom att öfverlemna sin utvalda en bukett af violblommor i form af en krona. Rörande den kejserliga brudens familjoch förmögenhetsförhållanden äro berättelserna mycket afvikande. Enligt en uppgift i Constitutionel af grefve Gvodan, direktör för det heraldisk-arkeologiska kollegium, tillhör hon den berömda spanska slägten Guzman. Köln. Zeit. påstår hennes egentliga familjnamn vara Portocarrero. Dopnamnet är Eugenia. Hennes moder uppgifves nu bestämdt hafva hetat Fitzpatrick (icke Kirkpatrick) och hafva varit en dotter af engelske konsuln Fitzpatrick i Cadix. Bemälte konsul Fitzpatrick hade 4 döttrar. Den ena blef gift med hr Lesseps, fransk konsul i Mallaga och fader till herrarne Lesseps, af hvilka den ene är departementschef i utrikes-ministeriet och den andre bekant genom sin mission till Rom 1841. Den andra dottern blef gift med general Palafox, som förvärfvade namnkunnighet genom Zaragossas försvar. Den tredje är markisinnan de Montijo, den blifvande kejsarinnans moder. Den fjerde är gift med en köpman i Bordeaux, hr Cabarus. Undra våningen i Tuilerierna inredes för kejsarinnan. Kejsaren sjelf skall bebo andra våningen. Till kejsarinnans hofdamer äro utnämnde hertiginnorna af Vicenza, Montebello och Lesparre, den sistnämnda en nära slagting till hertigen af Guiche. Monitören för i dag gifver tillkänna, att kejsarens bilager skall siras Söndagen den 30 dennes. Vigseln förrättas af erkebiskopen i Paris. Garnisonen i Paris och nationalgardet i Seinedepartementet skola stå uppstälda på 2:ne leder, genom hvilka kejsaren och kejsarinnan med ett utomordentligt lysande åtfölje skola passera på vägen från Tuilerierna till NötreDame. Det officiella bladet Bulletin de Paris förtäljer flera drag af den blifvande kejsarinnans välgörenhet, hvilka redan tillvunnit henne folkets hjertan, hvilket derför äfven skänker denna förening sitt fullkomligaste bifall. — I sin icke-ossiciella afsdelning förklarar Monitören de kringlöpande ryktena om en förestående ändring i ministeren för ogrundade. I trots af denna officiella vederläggning — de so — —