Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 januari 1853, sida 1

skanka de vigtigaste resultater. Det experiment, som nu förberedes, är icke någon ephemer fantasi, utan resultatet af ett fjerdedels sekels spekulation och forskning. Den snillrike projektören, under hvars auspicier saken gått framåt, har offrat sina bästa krafter på denna ide, och lyckas han ej, så är det icke af brist på förutseende, omdöme, eller praktisk förmåga. Allmänheten skall säkerligen skänka honom sitt innerligaste deltagande. Fartyget Ericsson, som uppkallats efter uppfinnaren (Ericsson), är ett skepp af första rangen, bygdt som en vanlig ångare, men förenande i sin konstruktion många vigtiga förbättringar. Det tillhör ett kompani af handlande i vår stad, bland hvilka vi vilja nämna m:r John B. Kitching. Sjelfva skråfvet är bygdt af Mess:rs Perrine, Paterson och Stack, och maskinerna förfärdigade af Hogg och Delamaber, här i staden. Fartygets drägtighet är I,903 tons, längden 250 fot, djupet 26 fot 6 tum, och bredden midskepps 40 fot. Skofvelhjulen, som likna dem på Collins ångare, ehuru varande något mindre, äro 32 fot i diameter. Däcken äro rikligen försedde med raddningsbåtar, färdige att ögonblickligen nedhalas på första vink. Men bort med dessa torra detaljer! Vi vilja nu ösfvergå till de olikhetsförhällanden, som först äro att märka, beträffande skillnaden mellan detta fartyg och den vanliga ångaren. Den egna konstruktionen af pannorna har föranledt åtskilliga, högst väsendtliga modifikationer i fartygets både yttre och inre skapnad, hvilka vi i största korthet vilja beskrifva. Att börja med, gå vi upp på öfra däcket. I stället för den på ångbåtar brukliga skorstenen, som tjenar till att afleda röken och gaserna, som utvecklas i eldstaden, finna vi här fyra små, i guld och hvitt glänsande rör, som blott uppstiga fem fot öfver hjulhusen, och hafva en diameter af endast trettio tum hvardera. Tvenne stå för nytta och bruk, och de två andre äro hufvudsakligen endast till för prydlighetens och symmetriens skull. De båda verkliga, små skorstenarne äro förenade med maskinernas cylindrar, och de båda andre tjena till att hålla skeppsrummet fritt från den varma och orena luften, som annars der skulle göra en ganska otreflig påhelsning. Medelst detta arrangement, och till följe af maskinernas egna konstruktion, är fartygets öfre däck alldeles ledigt från belamring, och ingenting hindrar den fria passagen från fören till aktern. Två af de fyra rören, — som alla stå på nätt ciselerade och målade, åttkantiga piedestaler —, äro af valsadt jern, och två af trä. Dessa små skorstenar utgöra den mest framstående egendomligheten i fartygets yttre, ehuru man äfven får taga i betraktande det fria och rymliga däcket, der passagerarne kunna taga sig en behaglig promenad, så ofta väderleken tillåter. Men skorstenarne äro icke ensamme i sin funktion, som lustvexlare. Invid hvarje par af dem är appliceradt ett rör, som går ned till bottnen af fartyget, och genom hvilket en kall luftström inledes i rummet för maskinerna och eldstäderna, görande detta, annars så tvetydiga ställe, lika svalt och tresligt, som öfverdäcket, och förebyggande all fara af för stark eldning. Oppningarne af des