Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 januari 1853, sida 1

Några ord med anledning af hr C. W. Bergmans Minnen ur Sveriges nyare historia. Sedan åtskilliga tidningar, utan all reservation, med beröm omtalat det nyligen utkomna historiska arbetet: Minnen af Sveriges nyare historia, samlade af B. v. Schinkel, författade och utgifne al C. W. Bergman, och fyllt sina spalter med långa utdrag af dess mest pikanta berättelser, hafva nu röster allvarsamt höjt sig emot detta arbete, dess stil, plan och framför allt origtiga framställning af vissa historiska karakterer. Redan för någon tid tillbaka emottog red. af denna tidning bref med uppmaningar att protestera emot de allmänna applåderna till ett verk, som, under sken af att vara historiskt och opartiskt, i sjelfva verket vore en partiskrift, för hvars rätta bedömmande det måhända icke vore olämpligt att känna, det samlaren af de papper, hvarom här är fråga, nemligen öfversten B. v. Schinkel, varit en af kon. Carl XIV:s skyddsoch gunstlingar. Kort tid derefter läste vi i sÖstgötha Correspondenten, hvars redaktör, hr C. F. Ridderstad, visat sig genom flera utgifna skrifter vara väl bevandrad i de tider och med de personligheter, hvarom här är fråga, ett yttrande, anfördt ur ett bref från Stockholm, tydligen ifrån någon vän af den gamla Gustafvianska tiden, om hvilken Tegner sjunger: Det låg ett skimmer öfver Gustafs dagar, Fantastiskt, utländskt, flärdfullt, om du vill; Men det var sol deri — och hur du klagar: Hvad vore vi, om de ej varit till? — hvilket yttrande, affattadt på fransyska, lydde sålunda: Allt hederligt folk klandra hr Bergman för hans gemena uppsats, rörande Gustaf III:s husliga lif. Man märker tydligt att han velat framhålla hertigen Regenten, Reuterholm och hans kreatur och förgylla dem, genom att kasta blå dunster i ögonen på sina läsare. En narr den som tror derpål