råsonnemang, som tydligen gör anspråk på djuptänkthet: De former, hvari friheten vanligen konstituerar sig, i anseende till styrelsesättet, äro monarkien, aristokratien och demokratien. Då någondera af dessa former uteslutande blifvit tillämpad, så har oftast inträffat, att dermed betydliga olägenheter befunnits förenade. Den absoluta monarkien har vanligen varit åtföljd af oupphörliga krig och sinanshvälsningar, hvilka satt staternas säkerhet på spel. Aristokratien har sjelfva det orättvisa i sitt grundläggningssätt emot sig, och vid sidan af demokratien har nästan alltid stått anarkien, partislitningarne och faror för utländskt ok. Man kan näppeligen i få ord saga större och flera dumheter, än hvad här skett. Och förf. har ej ens haft mod att utsäga sina satser med säkerhet, utan kommer med dessa sväfvande: oftast; vanligen, enästan alltid, hvilka nåstan alltid röja en viss — så att säga — mesaktighet, bristande mod att tänka och att utsäga sina tankar. Hvad vill det nu eljest säga, att Friheten konstituerar sig såsom Monarki och såsom Absolut Monarki till på köpet? — Skall något sundt förnuft finnas i denna tanke, så måste förf:ns föreställning .om frihet vara något helt annat än hvad andra menniskor dermed förstå, hvilket är raka motsatsen emot absolutism. Hvarför ligger det större ordttvisa i det aristokratiska styrelsesdttets grundläggningssätt än i hvarje annat, än i t. ex. den absoluta monarkiens? Huru kan det sägas att anarki, partislitningar och utlänskt ok företrädesvis stått vi sidan af ett demokratiskt styrelsesätt? — Förf. kan alldrig bevisa detta påstående, hvarmed han, förmoda vi, velat afsvärja sina fordna demokratiska sympathier. Vi vilja ej längre sysselsätta oss med detta ämne. Meningen med våra ord har ock endast varit, att väcka förf:ns uppmärksamhet — förutsatt att vårt blad kommer under hans ögon — på det vanskliga i att uppträda såsom tänkare, innan man förvärfvat en sjelfständig och klar tankegång, och att, till följd deraf, råda honom, vid fortsättningen af sitt arbete, undvika dylika utgjutelser och bemöda sig om att med urskiljning välja, sammanbinda samt enkelt och okonstladt framlägga de historiska handlingar han fått den lyckan att utgifva.