Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 januari 1853, sida 2

te, kunde icke det meddelande, hvarom Pafrie talar, göras dem. Underrättelsen om detta plötsliga giftermål frambragte redan i sörrgår, ännu innan den erhållit den haliossiciella bekräftelsen i Patrie, i hela Paris och synnerligast på börsen ett ganska ogynnsamt intryck, hvilket betydligt förstärkts genom notisen i Patrie. Man ser i denna förening med en icke jembördig spanska ingenting annat än en obetänkt eftergifvenhet för en personlig böjelse, hvilket fögaanstår Fransmännens kejsare. Om en förbindelse med en prinsessa af de europeiska furstehusen stötte på oöfvervinnerliga svårigheter, så skulle kejsaren, så hör man allmänt yttras, valt till sin maka en arfvinge af ett af de stora namnen från det första kejsardömet eller äfven dottern af någon hederlig och ansedd fransman och på så sätt ånyo högtidligen erkänt folksuveräniteten, hvilken han har att tacka för sin krona. Blott i förstäderna, heter det märkvärdigt nog, synes underrättelsen röna ett bättre emottagande. Af Spanska statskalendern erfar man, att sröken de Montijo utom detta äfven bär de förnämsta spanska slägters namn, Gusman, Fernandez de Cordova och la Cerda; att hon innehar trenne grandvardigheter af första klassen: Theba, Banos och Mora, med ett stort antal andra titlar, och att hon är en syster till hertiginnan af Berwick och Alba och dotter af den aflidne grefve de Montijo, hertig af Penaranda. Man erfar vidare af god källa, att hon är född i Granada och att hennes moder är en Andalusiska, men härstämmar från den urgamla skottska adliga ätten Kirkpatrick of Closeburn, som efter Stuartarnes störtande nedsatte sig i Spanien. Markisinnan de Montijo, den utkorade kejsarinnans moder, har varit camarera mayor, första hofdam hos drottning Isabella, under Narvaez ministerium. Hon lefver sedan några år med sin dotter i Paris. Grefve de Montijo tjente under Spanska fälttåget 1814 såsom artilleri-öfverste i franska armån, och begaf sig efter detta fälttågs slut till Paris, vid hvars senaste försvar emot de allierade han skall hafva utmärkt sig. Återvänd till Spanien, satt han flera år i senaten, till hvars inflytelserikaste medlemmar han alltid räknades. Det anföres till hans beröm, att han användt sitt anseende och sin betydliga förmögenhet till understödjandet af patriotiska företag, nyttiga förbättringar och välgörenhetsanstalter. Han dog 1839 och hans grandvärdighet ärfdes enligt spanska lagen af hans dotter. Fröken de Montijos ålder uppgifves olika, från 22 till 25 år. Hon är af medelmåttig storlek och blond. Hennes anletsdrag skola vara reguliera och fina, men icke särdeles uttrycksfulla eller lifliga. Hennes yttre figur skildras såsom mera täck och elegant, än bländande och imponerande. Såsom det förljudes bebor den blifvande kejsarinnan redan sedan i går Elyste. Redan sedan flera dagar intog hon vid kejserliga tafeln hedersplatsen midt emot kejsaren. Ministrarne, med hvilka kejsaren i går höll konselj, synas likaledes hafva varit mycket förstämda för detta gistermålsprojekt, om de ock icke, såsom ryktet påstår, inlemnat sina afskedsansökningar. Blott Persigny skall med mycken ifver hafva förordat detta parti. Det har officielt bekräftat sig att general Allouveau de Montreal utnämnts till öfverbesalhafvare öfver franska armkkorpsen i kyrkostaten. Lamartines egendomar äro nu så skuldbelastade, att de måste säljas. Det är fråga om att öppna en subskription till hans fördel. Bland de politiska fångarne i Cayenne har utbrutit en uppresning och de hafva lyckats att sätta sig i besittning af staden. En telegrafdepech af d. 21 bekräftar denna märkliga tilldragelse och sörmäler tillika, att trupper skola ditsändas. Frankrikes budget för 1854 föreligger nu statsrådet till prösniug. Utgifternazäro deri an