Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 januari 1853, sida 2

— ————————— nom. Ännu var det skumt, men himlen klarnade med högtidlig glöd och stjernorna började försvinna, alla, utom den ljusa morgonstjernan som ensam i östern, inblickade mildt genom fönstret, lik vår himmelske Faders öga, som vakar öfver oss då all jordens vänskap förbleknar. Georg vaknade med ett lugnt, fromt uttryck och hviskade sagta, i det han fästade sina ögon på den klarnande himlen: Den milda odödliga morgonen gjuter Sin rodnad kring himmelens rand. Ett ögonblick derefter for han med handen öfver ögonen och tårar nedföllo tyst på hans kudde. — -Åeorg, min älskade Georg! sade Jacob lutande s sig ned öfver honom. Det är för mina vänner — för min farför min mor; sade han matt. — yiJesus Christus vakar öfyer dem, sade Jacob tröstande. — 10 ja, jag vet han gör det, ty Han älskade de sina in i döden. Men jag dör — och innan jag gjort något godt. — O, säg icke så, sade Jacob; tänk, tänk på hvad du gjort, om ock endast för mig!