Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 januari 1853, sida 2

——— — — — — — Gud välsigne dig derför! Gud skall välsigna dig derför; det skall följa dig till himmelen, det skall ock föra mig dit. Ja, jag vill göra som du lärt mig. Jag vill gifva mitt lif, min själ, min hela kraft dertill, och då skall du icke hafva lefvat förgäfves. Georg log och såg uppåt. Hans ansigte var såsom en engels och Jacob fortfor med värma. — Det är icke jag allena, som kan säga detta; vi välsigna dig alla; hvar och en välsignar dig, du skall evigt minnas of några hjertan här, det vet jag— Ävalsigna Gud! sade Georg. — vi göra det, sade Jacob. Jag välsignar Honom att jag engång fick lära känna dig; vi välsigna Honom alla ochj vi älska dig nu och för evigt. Den glöd som sargat den sjukes anlete försvann åter då han sade: — Men Jacob, jag bör, jag måste underrätta min far, min mor; jag bör göra det och huru kan jag det2 (Forts.)