Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 januari 1853, sida 3

inom staden, och alla slags medel användes för upptäckande af brottslingarne, men förgärves, och följande natten sattes ånyo eld midt i staden. Förödelsen var ganska betydlig och förorsakade olyckligtvis två menniskors död. Då elden upptäcktes, rasade den i de halmbetäckta husen i bakgårdarne vid stora gatan; den spridde sig till en mängd uthus och andra byggnader, hvilka beboddes af fattiga arbetarefamiljer, och slna ika nära hälften uppbrunno. I följd deraf att ga, oc Man saknades, så undersöktes ruinerna noen rättfångare Åaa trtkt bersopen få arbetskarl och nedrasad vägg. ycktes hafva lifvit dödade af en ännu icke kommit på Spära underrätttIser. hade man sakat alla dessa ongkären de bofvar, hvilka förorligen. en alldeles egen Bo I Toulouse har nyS ifvit förhandlad. Utslaget är ock eget och vittnar om en Salomos vishet: Under Prins-Presidentens senaste besök derstädes inträffade, att då han den 5 Oktober, återvändande från en revue, kom i närheten af hr B....s magasin, kom han att varseblifva bland folkmassan 2:ne damer hvilka, stående på trappan af huset, gjorde sig framför mängden märkbara genom näsdukarnes svajande och gälla rop af ,Vive lEmpereur., Fru S... hade på armen ett litet barn, som klappande med de små händerna blandade sin späda röst med moderns. I förbigåendet kastar Presidenten sin blomsterbukett emot den interessanta gruppen. Buketten uppfångades af hr B. som ögonblickligen lemnade den åt fru S..., hvilken behöll den ända till dess hr B. flera dagar derefter under någon förevändning (frun skall hafva behörigen tillrättavisat honom för hans förhastade artighet) fick låna den. Då buketten ej återställdes, fastmera envist behölls af fru B..., blef saken dragen under domstols pröfning. Hufvudsakliga innehållet af utslaget är: ,Som båda damerna ådagalagt lika mycken lofvärd enthousiasme, så pröfvar rätten skäligt, att fru B... till fru S... återlemnar hälften af den omtvistade buketten — eller 100 fr. Craizxs nya jätte-teleskop på Observatoriet vid Wandsworth har, enligt engelska tidningar, redan bestätt sitt prof och skall hafva visat sig utmärktare än alla hittills kända teleskoper. Vintergatan blir för dess glas ett hvimmel af särskildas tjernor, och ur djupet af himlen framträda stjernbilder lika tydliga som Orion, Stora björn o. s. v. för blotta ögat. Märkvärdig är i synnerhet mångfalden och skönheten af stjernornas färger. Kikarens objektiv och ocular äro så akromatiska, att Saturnus visar sig fullkomligt hvit. Craigs teleskop har fullkomligt stadfästat upptäckten af en tredje ring omkring Saturnus. Månen erbjuder en underbar anblick i Craigs kikare: den är alldeles färglös, och konturerna af de särskilda bergskedjorna visa sig så skarpa, att man mycket lätt kan afteckna dem. — Bland de plattyska Eskulaper, hvilka. efter att hafva tjenstgjort som fältskärer i sista Pommerska kriget, följde hären hem till Sverige, var också en viss så kallad doktor N., som fick en temligen vidsträckt praktik i Stockholm, der man ostastror på utländska charlataner, liksom bondfolket tror på tattarnes hemlighetsfulla kunskaper. Doktorn blef kallad till en rik borgare, som hade en dräng, hvilken låg i brinnande feber. Man schall gifve honom något kylande, sade läkaren; aber was? Jo en butelj rödt vin. Doktorn förde sjelf hög diet, drack företrädesvis rom och dylikt och följde blott ingisvelsen af sin egen erfarenhet. Dagen derefter kom han äter att se om sin patient. Nå hur står det till med karlen? — Jo han dog i går aston. — Wie? gaf man honom dock inte en butelj rödt vin? — Jo, och den arack han ur och så dog han tvert. — Det schall man dock anteckne, sade doktorn lugnt, att rödt vin inte är richtigt kylande. En rättare från landet, som häromdagen blef bjuden på ett spektakel i Linköping, aflägsnade sig efter en stund från sin plats. Hemkommen till herberget, frågade någon honom om orsaken, hvarföre han så snart återkom. — ,Så länge musiken spelade. svarade han, ,och jag fick sitta och se på den stora taflan — han menade ridåen — så var det ganska roligt; men ett-tu-tre så drog man bort taflan, och då såg jag ett rum, hvari åtskilligt herrskapsfolk inträdde, och som pratade än hit och än dit, och som jag tyckte att det icke angick mig, sa gick jag min väg. En Stockholmstidning berättar att Drätselkommissionen i Stockholm förärat den för några år tillbaka från spöpålen å Träsktorget nedblåste kopparmatte åt Vitterhets-, Historie och Antiqvitets-Akademien. Vi tycka detta vara ett af Drätselkommissionen nog långt drifvet skämt. —