Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 januari 1853, sida 1

— Åh, det går väl an, sade Onkel Tim; men se det är ändå som jag först sade; jag kan inte med det i kyrkan. — Men ni tycker ändå verkligen att den är bättre än ingen, sade Jacob; ty ser ni, jag kan inte få fram de höga tonerna utan den. — Kan väl hända, sade Onkel Tim, men det vill inte säga mycket. Det var likvisst nog för Master Jacob, som tog afsked snart efter, medflöjten i fickan och Graces sista ord i hjertat. — Då han tillslöt grinden, sade han för sig sjelf: Se så, nu hoppas jag Tante Sally inte går sta och berömmer mig, för så säkert som hon det gör, får jag göra om alltihop igen. Jacob hade rätt i sin förmodan. Onkel Tim kunde inom sig vara omvänd, men aldrig kunde han förmå sig att öppet erkänna det, och då Tante Sally morgonen derpå yttrade i sitt hjertas välmening: — Nå, det visste jag väl, du skulle tycka om Jacob, så svarade Onkel Tim endast: Hvem har sagt, att jag tycker om honom? — Men, kära hjertandes, nog tycktes du göra det i går qväll— Äälnte kunde jag väl köra honom på porten heller? Men inte tycker jag om honom nu mer än förr. Det var dock anmärkningsvärdt, att Onkel