Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 januari 1853, sida 1

— — — ——;;;;7 7;;::zss33t3 stitutorialerna skulle såsom vilkor innehålla, att den tillsatta embetsmannens lönevilkor, om han hade indeld lön, skulle i enlighet med namnde beslut för framtiden utgå. Men ingenting har härom afhörts. Regeringen har ej utfärdat någon dermed öfverensstämmande sförordning; i stället att i allmänhet utfärda sådana vilkorliga konstitutoralier, som sedan af Kongl. Maj:t kunde fastställas medelst utfårdande af fullmakter, har Regeringen lemnat största delen embeten och tjenster obesatta; och det omtalas nu, att H. M. Konungen lärer komma att begagna några dagar af sin någorlunda återvunna, ehuru icke långvarigt deltagande i regeringsbestyren medgifvande helsa, till alla de många befordringsmålens afgörande, utan att det ringaste afhöres angående en dylik förordnings förutgående utfärdande. Man frågar sig, i anledning häraf, huru väl sådant är möjligt? Helt naturligt förefaller det mången, att en sådan underlåtenhet att allmängöra ett i laglig ordning af statsmakterna fattadt beslut, måste härflyta af någon tvetydighet, någon väsentlig detalj-skiljaktighet, i Ständernas svar på den Kongl. propositionen. Det är derföre vi trott oss här nedan böra lemna våra läsare del af begge handlingarnes väsentliga innehåll, hvaraf synes att ingen sådan tvetydighet eller skiljaktighet föresinnes. Se här en jemförelse af deras lydelse: Rikets Stånders underd. skrifvelse. SAngående ändring i Den Kongl. propositionen. På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, vill Kongl. Ma(:t härmed i näder föreslå: a) att alla de åt embetsoch tjenstemän på lön indelde räntor och tionde anslag, de allmänna verk och inrättningar, kyrkor och fromma stiftelser tillhörande dylika indelningar och anslag, samt de, såsom ersättning för vissa hemman eller lägenheter åtföljande besvär, anvisade ränteeller tionde-anslag, jemte de vissa städer tillerkända anslag af dylik beskaffenhet, hvilka icke komma att till statsverket indragas, må, likasom de kronan behållna, af räntegifvarne få lösas med penningar, efter ett, hvarje år för de nästförflutna tio åren bestämdt medelpris, utan rättighet för ränteägarne, att något af dessa anslag in natura uppsäga; dock att för dem af nuvarande embetsoch tjenstemän, hvilka enligt sullmakter eller kon: stitutorialer äro i åtnjutande af så beskaffade löner, utan att särskilt förbehåll om förändring blifvit i fullmakten eller konstitutorialet gjordt, förändringen först vid deras afsättet för de indelta hemmansräntornas och kronotiondens utgörande hafva R:s St:s på de af Ed. K. Maj:t anförda skäl, med hufvudsakligt bisall till nvad E. K. M. i denna punkt föreslagit, för sin del beslutat: a) Detta moment är ord för ord lika lydande med den kongl. propositionen; endast med det undantag, att den deri med kursiv stil utmärkta mellanmening: hvilka icke komma att till statsverket indragas, blifvit af Rikets St. utesluten.