Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 januari 1853, sida 1

—7—57— —7—756—7 Således, då Miss Grace märkte att Onkel Tim icke kunde så mycket med vår hjelte som han borde göra, var hon nödsakad att tycka temligen mycket om honom, som skadeersättning. bet säkra var, att de voro ovanligt lyckliga vid att få tillfälle att bli bekanta. Att Jacob följde henne hem från sångskolan föll af sig sjelf; att han erbjöd sig göra en ny låda till hennes geranium, efter en förbättrad plan, och framför allt, att han var utmärkt noggrann i sin uppmärksamhet mot Tante Sally var ett drag af politik, som bevisade att Jacob hade ett naturligt snille i denna slags affärer. Till och med då han skyndade ur kyrkan, i all sin ståt med flöjt och psalmbok under armen, brukade han stadna för att fråga hur hon mådde; och var det kyligt väder, brukade han bära hennes fyrfat hela vägen hem, samtalande om predikan och andra allvarliga ämnen, som Tante Sally anmärkte: på det hyggligaste och vackraste sätt, J nånsin kunde höra. Denna flöjt var, i Onkel Tims ögon, en af Jacobs dödssynder. Jacob var synnerligen förtjust i den, emedan han lärt blåsa efter gehör, och då den ena gamla orgelpipan krossades genom ett fall från läktaren tog han sig friheten införa flöjten i dess ställe. För denna och andra synder och för de goda, ofvanansörda