Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 januari 1853, sida 1

Sättet för hemmansräntornas och krenotiondens utgörande. Mången, som följt gången af de sednare riksdagarnes förhandlingar angående den för landet så vigtiga skattförenklingen, eller de i ordinarie räntan ingående persedel-räntors sörvandlande antingen i penningar, eller i ett fårre antal persedlar, m. m. har säkert med stor belåtenhet funnit huru såväl Kongl. Maj:t som Rikets Ständer vid sista riksdagen, jemte förberedande åtgärder för tillvägabringandet af en sådan önskvärd reform i vårt invecklade och olämpliga skatteväsende, tillika gemensamt antogo, såsom bästa medlet att underlätta denna reforms genomförande, ett förändradt sätt för hemmansräntornas och kronoliondens utgörande. Man hoppades på grund af denna öfverensstämmelse i begge statsmakternas åsigter att det skulle blifva snart slut med löntagare-intressets motverkan till skattereformen, då de redan varande embetsoch tjenstemän m. fl. för sin tjenstetid fingo bibehålla det gamla uppbördssättet för de dem i lön anslagna räntor och tionde, såvida de det heldre önska, men de för framtiden till dylika löner utnämnde eller befordrade skulle vara skyldige att taga lösen med penningar, efter ett hvarje år efter de nästsörslutna tio åren bestämdt medelpris. Ingen föreställde sig väl, att sedan ett sådant beslut, på Kongl. Maj:ts egen proposition, blifvit af Rikets Ständer fattadt, samt nödige medel af Ständerna anvisade till ersättning åt löntagarne för den sorsel-lön, som de eljest af räntegifvaren erhålla, då lösen med penningar äger rum — att derefter verkställigheten af beslutet skulle i åratal uteblifva, under det att embeten och tjenster fortfarande tillsattes, och således det ändamål, som med reformen åsyftades alltmer aflägsnades. Då händelsevis Konungens behof af utrikes resa för hälsans återvinnande, samt H. M:ts sedan inträffade svåra sjukdom, föranledde en interims-regering, hvilken under tiden endast äger konstituera, men ej med fullmakt förse alla dem som tillsättas i embeten och tjenster, väntade man med ännu mera skäl, att det af Konung och Ständer fattade beslutet skulle bringas till utförande, och att under tiden kon