Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 januari 1853, sida 2

2 — Inrikes Nyheter. Götheborg. Det torde vara en känd sak, att man ifrån de politiska åsigters sida, som anse samfälta val och ett verkligen; konstitutionellt regeringssätt för ett ondt, hvilket bör med all makt bekämpas, gerna vill söka komma litet åt den norska konstitutionen och det norska storthinget, som just hyila på dessa olycksbringande grundsatser. Fordom framträdde denna afvoghet i bjertare färger än nu, och skulle de profetior gått i fullbordan, som blifvit gjorda om Norge, till följd af dess demokratiska styrelse, så torde detta land i närvarande stund vara ett land utan all ordning och utan all kultur, åtminstone utan all vetenskap och konst, hvilka, menade man, de råe bönderna, som alltmer vinna majoriteten på storthinget, hata och derför söka nedgöra. Vi erinra oss ännu med hvilken fasa det för några år tillbaka omtalades, att en motion blifvit väckt på norska storthinget, som föreslog upphäfvandet af pro-fessionerna i döda språken vid Kristiania universitet. Utan afseende på om denna motion blifvit det ringaste understödd, framhölls detta faktum, för att bevisa det barbari, som en gång skulle komma att inträda i Norge, derest ej dess styrelseform blefve ändrad, ett barbari, som naturligtvis ock alltid skulle blifva följden af en liknande statsförfattning i hvilket annat land som helst. Vi veta hvilka faktiska vederläggningar Norge har gifvit på dessa förespeglingar, genom sin raska industriella utveckling, sin nybildade förtjenstfulla litteratur, sin utmärkta nationella målarekonst m. m. Man har således numera mäst öfvergifva dessa argumenter. — Sedan också i allmänhet alla försök misslyckats, att attackera den norska statsförsattningen för dess alltsör långt genomförda demokratiska utsträckning, har man sintligt nog ställt sig på alldeles motsatt sida och börjat föra de orepresenterades talan, dervid man upptagit Thranes med konsorter anklagelser emot storthingets majoritet, att den, såsom bestående af embetsmän och jordägare (hvilka man gerna kallat: vjord-drotter) skulle verka förtryckande emot den orepresenterade massan af arbetare samt emot städerna. Ett anfall ifrån denna sida är icke längesedan försökt i Svenska Tidningen, der det i en emot det parlamentariska styrelsesättet i allmänhet rigtad artikel, bland annat anföres, såsom exempel derpå, att en särskilt samhällsklass sträfvande att välta en störe del af skattebördorna på en annan, för att sjelf hafva mindre att bära, icke är någon ovanlig sak i representativa stater — der det såsom exempel på detta förhållande anföres, huru det i Norge skall hafva lyckats storthingets jordägare-majoritet, att genom en ökad tull på säd och andra födoämnen, förminska skatterna för sig och välfva en så mycket större del deraf öfver på den stora klass, som behöfver köpa säd och andra födoämnen, nemligen på städerna och hela den fattiga befolkningen af fiskare och arbetare. Hvar man känner att Sv. Tidn. har fullkomligt rätt deri, att det ej är något ovanligt, att en viss samhällsklass förstått välta skattebördorna på en annan klass för att sjelsva ha mindre att bära — derpå visar vår myckna privilegierade jord, utom allt annat, de mest talande exempel; men då Sv. Tidn. velat styrka denna sin sats, icke med de många förhållanden, som höra till det adliga fåväldets regemente, utan med erfarenheten ifrån det demokratiska Norge, så hade Sv. Tidn. bordt akta sig att taga fakta rent af ur luften och anföra sådana, som nättopp äro alldeles tvertemot verkliga förhållandet. Med den uppgifna förböjningen af tullen på säd och andra lissmedel, till städernas och den fattigare befolkningens mehn, förhåller det sig nemligen, enligt hvad Kristianiaposten tydligen visar, så, att tullen på de förnämsta af dessa arnrtillar hlift vid dot cicta ctarthinoet han