Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 januari 1853, sida 2

— —— —w—— ——— ——— eget sått, och Onkel Tim kunde väl bannas ibland, men gaf alltid med sig godvilligt, hvilket var rätt berömligt. Far, sade Grace, jag vill hafva litet främmande nästa vecka. Du får inte bjuda främmande, Grace. Jag får ju hela fjorton dagarne efteråt aldrig ett gudslån annat än öfverlefvor af kalaset, och det vill jag minsann inte ha mer. Och härpå gick Onkel Tim ut, men tante Sally och miss Grace fortsatte att baka bullar, och småbröd till bjudningen. Då Onkel Tim kom hem, såg han en lång rad med bullar, kakor och småbröd på köksbordet. — race. Grace! Hvad vill det här säga? Hvad skall allt detta brödet vara till? LTLill hvad annat än att dta, far? sade Grace med en godmodig, skälmaktig blick. Onkel Tim gjorde sitt bästa för att se surmulen ut, men hans ansigte antog ett komiskt utseende; då han såg på sin glada dotter. Han sade derför ingenting utan satte sig lugnt ned till middagsbordet. (Forts.)