förkastad, derföre att storthinget äskade en udnr nu stärre nedsättning i de ifrågavarande tullsatserna. Svenska Tidn:s tendens och hållning för öfrigt förvissar oss, att det ej varit dess mening att med vett och vilja påbörda hyarken det norrska storthinget eller den representativa statsformen i allmänhet fel, hvartill de äro oskyldige; men oförsigtigt har det dock varit, att stödja ett räsonnemang på fakta, hvilka rätt anförda, skulle bevisa just motsatsen af hvad man söker med dem bevisa. Detta är en fara, hvilken man nästan alltid löper, då man ifrån en förutfattad theori (i fall en blind fördom kan få detta namn) tager sig för att betrakta de verkliga förhållandena. Man blundar då för allt hvad som strider emot denna theori, eller använder alla möjliga konster, för att inpassa de stridiga fakta i densamma; upptager deremot med en begärlighet, som ofta förblindar den noggrannhet och skarpsinnighet, som äro nödige vid bedömmande af gifna fakta, allt som i någon mån kan gifva stöd åt den egna, förutfattade åsigten. Så bilda sig de skarpa först meningsoch sedan partiåtskillnaderna, hvilka man börjat förorda såsom något så lyckligt för ett land, ehuru vi för vår ringa del se deri en ganska måttlig lycka. Vi hoppas emellertid att Svenska Tidningen hörsammar Kristianiapostens uppmaning, att ärligt upptaga och meddela sina läsare den slående vederläggningen, och att den derefter iakttager mera försigtighet, innan den lyssnar till den fåglalåt om misstag begångna af det norrska storthinget, som en och annan af klassväsendets försvarare så gerna uppstämmer. Sedan Lunds konsistorium begagnat de sista 8 dagar, som det ännu hade i sim makt, att tillämpa de gamla akademiska institutionerna, för att, utan föregående varning, till ständig relegation dömma redaktören af tidningen Fäderneslandet, boktryckaren, mag. N. R. Munck af Rosenschöld: — hvilken relegation åsven orimligtvis blifvit förklarad innebära färvisning ur staden, hvarest Rosenschöld drifver borgerligt yrke; — och sedan Venerandum Consistorium rågat måttet af sitt godtycke med den förnuftlösa bestämmelsen, att dess utslag skulle gå i verkställighet inom 8 dagar, under det Rosenschöld erhållit 30 dagar besvärstid, att öfverklaga utslaget efter alla dessa åtgärder har oftanämnde Rosenschöld, genom anmälan ifrån en af samma konsistorii ledamöter, som tillika är justitie statsministerns ombud iafseende å bevakningen öfver tryckta skrifter, blifvit åtalad derföre, att exemplar af en i Köpenhamn tryckt kalender, kallad Bispen, blifvit annonserad till salu i den från Rosenschölds ossicin utkommande Malmö Handelsoch Sjösarts-Tidningi. För detta brott yrkas böter å Rosenschöld, alldenstund han icke gjort den i trycksrihetsförordningen föreskrisna anmälan hos justitiestatsministern för rättigheten att idka bokhandel eller böcker försälja. I den anmälan, som om detta förhållande blifvit gjord till justitiestatsministern, nämnes att ifrågavarande brochyr Bispen är en smädeskrift, rigtad emot biskopen, d:r Faxes enskilta lif och embetsförande. Hr Rosenschöld har i sin förklaring bjert framhållit den kittslighet, som ligger till grund för detta åtal och anser med skäl det faktum, att några exemplar af en bok blifvit inlemnade till salu på hans boktryckeri, lika litet innebära att en bokhandel der är öppnad, som annonserandet af ett par byxor till salu på boktryckeriet skall innebära att en klädmäklarehandel der vore öppnad. Tillika säger sig hr R. vara alldeles okunnig om att den ifrågavarande skriften åsyftade biskopen Faxe, utan ansåg hr R. att den vördige biskopen borde anställa åtal emot justitiaestatsministerns ombud, prof. Ek, för det han tillåtit sig finna en likhet emellan biskopen och den person, som afses i Bispen. Det behöfs icke mycket förstånd att inse, det prof. Ek i detta åtal gjort både sig, konsistorium och framför allt biskop Faxe en ringa tjenst. Först och främst antager hela konsistorii förfarande i allmänhetens ögon alltmer karakteren af en hätsk förföljelse, som bereder hr Rosenschöld martyrskapets oförtjenta ära, och kommer hans eget oförsvarliga skriftställeri att ställas i bakgrunden och öfverskylas af hans vedersakares nära nog lika oförsvarliga