Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 januari 1853, sida 2

Då kom året 1830. Filantroperna på andra I sidan om hafvet vände nu sin uppmärksamhet på slafvarnes tillstånd. Mrs Stoves seminarium, både elever och lärare, slöt sig till mensklighetens parti. Pöbelns hotelser tvungo dem då att uppgifva sitt företag och professorn återvande 1850 med sin familj till östern, till seminariet i Andovar i staten Massachusets. De scener, fulla af dramatiska fasor, hvilka tilldrogo sig i Cincinnati från 1835 till 1847, voro just egnade att besegra ett fruntimmers motvilja att verksamt deltaga i striden. Denna stad var frihetens och slafveriets hufvudslagtfält. Ingen månad gick förbi utan att uppmärksamheten genom någon tilldragelse sastades på stridsfrågan; än var det förstöringen af någon press, an ett pöbelns ansall på något hus, än en barnstöld eller en uppsåtlig anklagelse för domstolarne, en ossentlig diskussion, en slafs rymning, ett beväpnadt angrepp på ett negerqvarter, eller nedrifvandet af ett negerskolhus, eller häktandet af en slaf, som fört hustru och barn i fängelse för att Skydda dem för den lotten att blifva sålda. Den vägen, som ledde genom Walnut Hills (och hvilken flyktingarne togo), låg ett par steg ifrån Mrs Stowes husport och var en älsklingsväg för ,under ground railroads, hvarpå så ofta hantydes i Uncle Toms Cabin. Detta namn erhöll en rad af qväkareoch abolitionist-nybyggen, hvilka lgo på 10, 15 å 20 eng. mils afstånd ifrån hvarandra, emellan Ohio och de nordliga sjöarna, och hvilkas innevånare associerat sig för att hjelpa flyktande slafvar att undkomma till Canada. Hvarje flykting fördes nattetid på en vagn eller till häst från station till station, till dess han stod på fri jord, der lejonflaggan svajade öfver hans hufvud och det brittiska artilleriet bildade en mur mellan honom och slafveriet. På den första stationen, norr om Cincinnati bodde den fromma och med ett lejonhjerta försedda John Vaugardt, hvilken i nionde kapitlet af Uncle Toms Cabin kallas John van Trompe. Den hedersmannen har nu redan länge sofvit i martyrgrafven. Genom processer med de hämndlystna slafägarne förlorade han nästan hela sin förmögenhet, och hans gigantiska kropp nedtyngdes slutligen af ängslan, nattvak, strapatser och förföljelser. Mrs Stowe hörde ofta om nätterna vagnarnes rassel, hofslagen af de galopperande hästarne, hvilka bortförde flyktingarne, och de förföljandes larmande hetsjagt. Under sitt vistande vid gränsen mellan de fria och slafstaterna, besökte mrs Stowe flera gånger de senare. På dessa resor samlade hon utan tvifvel de iakttagelser, hvilka satte henne i stånd att teckna den ädle, menniskoälskande slafågaren, som framträder i hennes roman Onkel Toms Cabin. Mrs Stove har sett slasveriet i hvarje gestalt; hon har hemma lärt känna både herrar och slafvar, hon har äfven blifvit bekant med Nev-Orleans-marknader, flyktande slafvar, fria färgade, politici och prester hvilka äro för slafveriet, abolitionister och vänner till kolonisationen i Afrika. Hon och hennes familj hafva lidit mycket i emancipationens tjenst; 17 år al hennes lif hafva blifvit fördystrade genom slaf-institutionen. Under denna långa tiderymd har hon gömt inom sig de lidanden som hennes hjerta erfarit. Ingen, utom hennes förtrognaste vänner, kände huru djupa dessa voro. Men andtligen uttalade hon dem: Uncle Toms Cabin var nödropet af de känslor, hvilka i många år hållits inneslutna i en qvinnas trogna bröst. -Boston Traveller berättar nu, att fru Beecher Stowe, har för afsigt att jämnte sin man besöka England. Uti ett bref från D:r WardTo — 5 s 21—