Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 januari 1853, sida 2

—42k2k2k— — din, att han inte låter dig fånga ekorrar med hackor härnäst? Onkel Tims hushåll bestod af hans hustru, tante Sally, samt en enda son och en dotter. Den förre var, vid den tid då vår berättelse begynner, vid ett närgränsande läroverk. Tante Sally var precist lika flink, lika lätt att bedja om något, lika god i det yttre, som hennes kära hälft var motsatsen. Hon var en af dessa aktningsvärda, behagliga gamla fruar, som du kanske ofta mött en söndag på vägen till kyrkan, utrustad med en stor solfjäder och psalmbok medförande några kanelstänger och torra pomeransskal, för alt gifva barnen om de blefvo sömniga i kyrkan. Hon var lika glad och huslig som hennes thepanna, som sjöng öfver kökselden, och hon halkade undan Onkel Tims kantigheter och egenheter som om de icke funnits till i verlden. Samma solskensdager tycktes äfven hafva fallit öfver miss Grace, hennes enda dotter. Vacker och behaglig i sitt sätt, begåfvad med en medfödd sjelfbeherrskning och godt sätt att vara, liflig och pratsam, med sitt hufvud för sig och sin egen vilja, men med allt detta god och vänlig, var miss Grace allas favorit. Det skulle hafva förvånat mången stadsdam, att se huru Grace, som aldrig i sitt lif varit utom Newbury, visste tala, handla och