vande skall i samma mån än vidare befrämjas, som racen hinner att ytterligare spridas, förutsatt att djuren fortfarande väl skötas. Skogarne äro i detta län, såsom i de flesta öfriga, ytterst vanvårdade. Det är redan i det föregående antydt, att denna del af riket tillförene varit skogrik; men för att icke tala om de härjningar af fiendehand, som skäligen antagas i forntiden hafva blottat detta läns kuster och skär från skog, har tillgången derå synbarligen medtagits under sistförslutne och innevarande århundraden, dels till byggnad af salteriverk i skärgården och till trankokning under sillfisketiden, dels i följd af de tidtals gynnande konjunkturerna för trävaruskeppningen och deraf härledda prisstegring, dels ock till syllande af det allt jemnt ökade behofvet af bränsle för den inhemska ångfartygs-rörelsen. Af skogsbyggd. kunna för närvarande icke andra delar af länet få namn, än en del af Wette och Tanums härader, Bullaren och Sörbygden samt det inre af Inland. I allmänhet svarar tillgången å byggnads-timmer och bränsle numera icke emot länets behof. Furuoch granskogar äro de vanligaste. Löfskog förekommer nästan endast å inägorna och består mest af björk och al, sällsyntare af ek, ask, Imd och bok. Vissa delar af länet äro alldeles skoglösa, och äfven i trakter, der skog finnes, äro många hemman blottade derpå. Det är under sådana förhållanden en lycklig omständighet, att bränntorf ännu, ehuru föga allmänt, finnes att tillgå. Någon under rekognition upplåten kronoskog finnes icke inom detta län, och de fleste samsallighetsskogar äro tid efter annan skiftade. Hushållnings-sällskapet har, för att uppmuntra till återplantering af skog, anslagit och utfästat belöningar, men hittills utan framgång. Till boningshus begagnas inom detta län i allmänhet timrade byggnader, täckte med tegel. Ladugårdarne äro dels timrade, dels uppförde af korsvirke och bräder, sällan af sten, med tak ömsom af tegel, bunden halm samt halm och torf. Allmogen har under sednare åren betydligen förbättrat sitt byggnadssätt, så att det, i vissa orter, numera icke är sällsynt att finna bondgårdar med beqvämt och prydligt inrättade åbyggnader. I skogstrakterna uppföras stängseln mest af träd, på skoglösa orter deremot allmannast af sten. Inom . Götheborgs och Bohus län finnas å landet endast följande till Bergsrörelse hörande inrättningar, hvilka redan uti förut afgisne statistiska tabeller finnas omförmälda, nemligen: 1:0) ett stångjernsverk, privilegieradt för 500 skzZ. smide, anlagdt å hemmanet Munkedahl i Sunnervikens fögderi, och hvarvid tillverkades år 1841 566 .skZZ., åren 1842 till 1846 i medeltal 406 skZZ. och åren 1847—1850 i medeltal 595 ske. 2:0) ett puddlingsverk, år 1846 anlaggdt i Götheborg, med oinskränkt tillverkningsrätt, och hvarvid åren 1848—1850 tillverkades i medeltal årligen 543 skZZ stångoch ämnesjern. 3:0) ett manufakturverk, bestående af en räckoch sex spikhamrar, privilegieradt för 150 skel. smide, anlaggdt å hemmanet Munkedahl i Sunnervikens fögderi. 4:o) trenne spik-, en knipoch en planerhammare, å hemmanet Thorskog i Westerlanda socken. Enligt de af Bergs-kollegium offentliggjorda årsberättelser utgjorde jernmanufaktur-tillverkningen vid dessa inrättningar: År 1841 sked. bergsvigt 1,231 1846 280 1841—50 i medeltal ,, 574 Malmgångar, förande jern, och möjligen äfven andra metaller, förekomma visserligen inom länet här och der, men så vidt hittills erfarits, ej af den mäktighet, att bearbetandet deraf ansetts kunna löna sig. Å Malmön i Sotenäs härad har ett stenbrott börjat bearbetas, som lemnar en utmärkt vacker granit, hvaraf afsättning vunnits icke blott