Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 januari 1853, sida 2
de vindarne, så lugnt, som ett barn vaggad på sin moders armar. — Julia var lange vaken denna natt och hon sjöng vid sin guitarr många gånger den norrska solkyisan, som hennes van så mycket alskat. År det möjligt att det var dessa toner, som nådde hans öra, och. gjorde hans sömn så lugn, midt under stormen och ovädret? Hvarför skulle det ej vara möjligt?
19 januari 1853, sida 2
