dennes. I dag hafva ännu icke kl. 14 e. m bekommit den väntade tyska posten. vi med dela imellertid harnedan det vigtigaste af de danska tidningarnes innehäll. ÖSTERRIKE. En Wiener-korrespondent Köl. Zeit. meddelar, att den förminskning a armån, hvarom på senare tiden talats så myeket i österrikiska och tyska blad, icke har något att betyda, och blott verkställes på papperet, enar Österrike tvärtom företager temligen starka rustningar på turkiska gränsen och sänder betydliga truppmassor till det sydliga Croatien och Dalmatien. Vid militärgränsen äro i alla hufvudstationer tyska linieregementer stationerade för att vara tillreds emot alla utbrott af slaviska tendenser, hvilka man har så mycket större anledning att frukta, som militärgränsens invånare äro mycket missnöjde dermed, att de nu kunna uppbådas till tjenstgöring i hvilken provins af monarkien som heldst, då de deremot förut blott voro skyldige att bestrida militärtjensten i sina hemorter. Förhållandet till Porten har blifvet mycket mera spändt derigenom, att Österrikes olörsonlige fiende, Omer Pascha, i spetsen för en stor truppstyrka rycker emot Montenegro. Tillståndet i Ungern skildras som mycket bedröfligt. I flera landskap herrskar den förfärligaste anarki; lif och egendom äro ständigt hotade, och de många ståndrätterna vilja icke hjelpa. Gendarmerna finna alls icke något understöd hos befolkningen i sin kamp emot röfvarebanden, hvilka icke hålla sig undan för dem, utan leverera dem drabbningar i öppna fältet på lif och död. I A. Z. finnes en artikel från Wien, som, om den icke får betraktas som ett utbrott af en katholsk prests harm, kan anses bebåda en väpnad mellankomst af Österrike i Schweiz till förmån för de från kanton Tessin utdrifna munkarne. DANMARK. Landsthinget har i Fredags meddelats en skrifvelse från premierministern af det innehåll, att thingets möten skola uppskjutas tills riksdagen, efter att nya folkthingsval föregått, åter är samlad. Valet i Flensburg till ständerdeputerade har utfallit till fördel för det danskt sinnade partiet. SPANIEN. Det officiella bladet för d. 5 dennes meddelar regeringens förslag till en ny presslag, hvilken upphäfver de tryckande bestämmelser, som funnos i BravoMurillos trycktvångslag. I stället för juryn i press-saker införes en domstol, som är sammansatt af en preses och 3 a 5 bisittare. För att erhålla tillstånd att utgifva en tidning, måste man vara 25 år gammal, hafva ett år varit borgare och betala i skatt minst 300 realer. Böterna få icke öfverstiga 3000 realer och icke vara under 1000 realer. Innan en tidning utdelas, skola 2:ne exemplar aflemnas till civilguvernoren och presssiskalen. Ösverheten kan sörbjuda bladets utdelning, när den finner, att det innehåller något för allmänna säkerheten vådligt eller sedligheten kränkande. I sådant fall skall det angifvas för behörig domstol inom 24 timmars förlopp. Begär utgifvaren, inom 12 timmars förlopp efter beslaget, att angifvelsen icke må äga rum, skall hans begäran uppfyllas, men beslaget varder då icke eller upphäfdt. För att fälla den anklagade fordras 4 röster af 6 eller 3 af 4, allt efter domrarnes antal. I den motiverade inledningen till lagförslaget yttras att flera förslag till ändringar i de bestående lagarne komma att föreläggas ständerna. Ministeren har alltså icke uppgifvet sina reformplaner, såsom man varit benägen att tro. Lagförslaget är vidare beledsagadt af en skrifvelse från inrikesministern Llorente till provinsernas guvernörer, hvilken är beräknad att häfva all fruktan för att den nuvarande ministeren skulle föra fientliga anslag i skölden emot författningen. Det heter nemligen deri, att den offentliga diskussionen icke är förbjuden, undantagandes i tvenne punkter: 1) monarkien och som dess symbol, drottning Isabellas throns obestridliga laglighet; 2) det konstitutionella statsskicket, eller folkets rätt att på det i lagarne föreskrifna sätt ingripa i regeringsärenderna. Den moderata oppositionens valkomite har, genom de många assallen till styrelsepartiet, sammansmält från 106 till 54 medlemmar. Desse hafva ansökt om tillåtelse att hålla valmöten. De hafva vidare förenat sig med den progressistiska komitn, för att utnämna en