Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 januari 1853, sida 1

— — Ä;ttt: ått:k44ä4äK;jtttÅtt länder sig uppehållande undersåters lif och valförd; det ännu ädlare skydd England lemnar och den fristad det öppnar för personer, som dit taga sin tillslygt undan politiska eller religions-förföljelser i andra länder; allt detta och mycket mer kan cj blifva utan återverkan på Europas öfriga stater, utan måste komma att grundlägga ett politiskt system, hvilket blir vilkoret för uppnåendet af den allmänna fred och fria internationella gemenskap, hvarefter menskligheten traktar, och hvarförutan den aldrig skall lyckas uppnå målet för sina sträfvanden. Likaledes måste Engelska styrelsens hufvudsträfvande, attt utveckla handelsoch näringsförhållandena enligt frihetens grundsats, så väl inom det egna landet, som i förhållanderna till den öfriga verlden, gifva en bättre fart åt andra folks svåra och långsamma bemödanden, att besegra falska privilegier, s. k. sri-och rättigheter och andra af kortsynta, sjelfviska intressen försvarade inskränkningar i allmän frihet och verksamhet. Englands folk har visat sig uppfatta, att mensklighetens stora kulturkrafter, bland hvilka industrien är en af de alldra starkaste, omöjligt kunna verka och utveckla sig i sin fulla styrka, derest de ej erhålla den Frihet, som allena medgifver deras ständiga och naturliga inbördes samverkan. Denna samverkan låter nemligen icke bestämma sig af någon utifrån påtvingad, s. k. ordning, hvilken alldrig blir annat än ett skadligt tvång. Den ordnar sig bäst sjelf och endast sjelf, blott den får frihet. Det är denna frihet, som, utgången ifrån Amerika utur nödvändigheten, skall från England, genom den gifna ersarenhetens öfvertygande lärdomar, utbreda sig till det öfriga Europa; och genom sin kraftiga återverkan på alla samhälls-institutioner blifva den mäktigaste häfstången för folkens framåtskridande i bildning och välstånd. Vi hafva redan antydt betydelsen af den nya ministerbildningen, såsom en förlikning emellan de stora politiska meningsskiljaktigheterna. En sådan tilldragelse kan ej blifva utan ett stort moraliskt inflytande på meningsstriderna i det öfriga Europa. Särdeles lärorikt är det att äfven häri jemföra England med Frankrike. I det sednare landet hafva äfven partierna blifvit tillintetgjorda — krossade af despotismen; — i England hafva de upplöst sig genom sammansmältning och försoning! Och dessa stora händelser inträffa nästan samtidigt. I sanning, lärorika tilldragelser för Europas öfriga folk! Skola de kunna motstå intrycket af sådana lärdomar? Vi tro det ej. Vi tro att dessa Frankrikes och Englands exempel komma att öfva det inflytande, att de s. k. partierna i andra länder begripa att de, genom att föra sina strider på ett oförsonligt och fiendtligt sätt, blott äta opp hvarandra och öppna dörren för envåldsmakten; att de deremot, genom fördragsamhet, aktning för hvarandras öfvertygelse och en derefter småningom inträdande förlikning och anslutning till hvarandra, skola erhålla kraft att göra hvarje sann grundsats gällande, af hvilket parti den än må hyllas, och sålunda befordra sitt lands verkliga välfärd. Det är af dessa här i korthet antydda orsaker, som vi för vår ringa del glädja oss åt den ERA EE 88