Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 januari 1853, sida 1

— Kors hvad ni låtit vänta på er! ljöd P s vänliga röst ifrån balkongen till hans prägtiga hus, vid . . . gaden. Vi ha redan börjat frukosten och håskarne hafva stått här en halstimme. Skynda er upp! Snart stodo Falk och Backlund bland en skara af vänner, som med frisk aptit togo till bästa af det rika frukostbordet. Utom sig af glädje sprang Falk och tog P i samn, kysste den intagande värdinnan på handen, tömde ett glas vin i ett andetag, var med ett ord glad och lycklig, som en ung student, med en nyss emottagen blomma på bröstet, måste vara. — Hvad i all verlden går åt Falk? hörde man från alla håll. Hans ögon stråla, såsom trodde han sig vara i sjunde himmeln; han har visst fått en kyss af någon vacker flicka på morgonqvisten. — Det är heller inte så utan det; menade Backlund, och såg med ett betydelsefullt leende på sin lycklige vän. Snart voro alla i vagnarne. Vägen gick till Stabeks gästgifvaregård, genom en vacker natur. Här rastades och de medförda förfriskningarne anlitades i ymnigt mått. — Åter gick färden genom sköna trakter, förbi Sandvigen och upp till Leire bondgård. Den hederlige, varmhjertade A. H—t tog till ordet och ön