Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 januari 1853, sida 1

Innan Falk hunnit reda sina tankar eller yttra ett ord, var Julia försvunnen. Hon hade svafvat in i ett inre rum och dörren slöts igen ester henne. De båda vannerna voro några ögonblick tysta; slutligen räckte Backlund Falk sin hand, tryckte den med upprigtig, trohjertad vänskap och yttrade: i — Jag sade att jag skulle storma Aggerhuses fästning för Julias räkning — nu gör jag det så mycket helldre, som jag då också komme att storma den för din räkning, bror Falk. — Men vadet har du dock tappat och det skall du ärligt få betala, då vi åter lyckligen anlandt till Upsala, som ändå är bäst, då det är fråga om att konsumera en god sexa. Falk tryckte sin väns hand tillbaka och lemnade rummet med en gladjestrålande blick. Alla tvifvel voro nu försvunna — Julia älskade honom och hade gilvit honom rätt att hoppas allt. Det fanns inga hinder i himmel eller på jord, som han ej för hennes skull trodde sig kunna öfvervinna.