Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 januari 1853, sida 1

AA — Se der nyttan deraf, — just den, som man åsystat! Vi skola emellertid i det soljande se till, om man icke möjligen missräknat sig. Men det är icke blott sjelfva planen att utan nödvändighet bygga ett nytt bibliothekshus på ett ställe, der universitetet i allt fall icke kan förblifva, som af hvarje tänkande menniska måste finnas i hög grad förkastlig; äfven såttet för utförandet deraf var planen värdig. Ty det blef icke ett bibliothek för studenter, utan ett palats, som kunnat anstå en furste af ganska ansenliga pretensioner. Utan att det minsta fråga efter hvarken det ursprungliga kostnadsförslaget eller sina tillgångar, uppreste man ett hus, som medtog icke blott akademiens hela dåvarande behållning — nära 100,000 rdr bko —, som voro ämnade att vara dertill fullt tillräckliga, utan äfven 30,000 rdr, som konungen förärade, samt 50,000 rdr, allt banko, som ständerne, ehuru med ovilja, nödgades försträcka, på det byggnaden en gång skulle blifva färdig. — Man hade icke ens stommen deraf ännu färdig, då man måste gå ut att tigga om hjelp; och hela företaget ansågs så hufvudlöst från början till slut, att sjelfva riddarhuset, der annars frasen har så mycken makt och hvilket visserligen icke är kändt för sparsamhet, afslog det begärda låneanslaget dertill, oaktadt alla listiga försök att göra denna fråga till en probersten på nit eller köld för upplysningens sak ! Det gick likväl igenom i de trenne öfriga stånden eller i förstärkt statsutskott — vi minnas icke hvilketdera —, hufvudsakligen af det vanliga, men i sjelfva verket mycket korttänkta skäl, att man icke kunde lemna huset halffärdigt (ett ypperligt sätt att uppmuntra alla elandiga sörslagsmakare). Likval funnos de, som under diskussionerne i stånden ganska träffande anmärkte, att, då alltid skälen för de många anslag för byggnader, som under riksdagarne begäras, hemtas derifrån, att dessa byggnader redan varit började, det verkligen kunde vara nyttigt att lemna en ruin till minne af de många förhastade byggnader man företagit, och det just vid ett lärosäte, på det ungdomen måtte lära sig att icke, när de en gång blifva embetseller statsmän, påbörja onödiga företag eller sädana, som öfverstiga nationens förmåga ). — Men hvad skulle icke desse — nu troligen aflidne — talare sagt, om de nu kunde stå upp och se, till hvilket byggnadsraseri i Upsala, ständernas eftergifvenhet vid detta och sednare tillfällen gifvit anledning! De skulle väl då med ännu skarpare ord uppmanat sina medbröder att i tid sätta en dam för den lärda egoismen. Det skulle för vederbörande varit en helsosam och väl behöflig lexa, om staten låtit dem sjelfve draga båten i land, sedan de, såsom okynniga pojkar, skjutit den ut på djupet. Och man kunde dessutom varit öfvertygad, att någon ruin icke kommit ifråga, ja till och med mindre då än nu; ty den akademiska styrelsen hade då, engång hänvisad till sina egna tillgångar, blifvit nödsakad att med sparsamhet OAQOOAOOAA— r 1 WW WU LD HÖl11nÖV,yi-m-IwNw nh WH HW Y uiypnunonnosrnonouisgyIuI FF———— ) Se hr von IIeynes yttrande vid 1823 ärs riksdag. R. och Ad. Prot. Band. VIII. Afd. 2. Samma asigt uttalades äfven af hrr Riben och P. G. Cederschiöld. bO0MOMOQMO9: —— I ham Vförn Att 11... fo 8A