minsta penning, som inflyter i statens ,kassor, derföre borde användas blott till de nödvändigaste behof, der är det lyx, och en oförlåtlig lyx, att hafva trenne dylika instituter, hvaraf de tvenne belägna alldeles invid hvarandra. Det gamla observatoriet, som blifvit anlagdt af Anders Celsius, den störste eller, kanske rättare, ende astronom Upsala ägt, var bristfälligt, säger man; och det är ganska möjligt, ehuru vi hafva hört att desse egentliga fel lågo isaknaden af boställsrum för professorn — observatorn var likväl der logerad —; men säkert är, att det hade kunnat utvidgas så till höjd som bredd — den stora gårdstomten erbjöd dertill utrymme — och man var dessutom i sjelfva Upsala temligen allmänt af den ösvertygelse, att det ena slottstornet derstädes, som redan länge varit begagnadt till magnetometriska observationer, både kunnat och bordt inredas till ett mera fullständigt observatorium, tillräckligt för undervisningens behof i Upsala. Men nu kommer härtill, att den astronomiska institutionens egentliga brister lågo icke i byggnaden, utan i dess nästan totala saknad af goda instrumenter och andra vetenskapliga hjelpmedel, på hvilka den nyare tiden är så rik. Detta var således hvad man egentligen hade att vinnlägga sig om, icke om att erhålla en ny byggnad, hvilken naturligtvis skulle kräfva så stora penningeupposlringar, både af staten och akademien, att ingendera sedan kunde hafva råd eller lust till några vidare utgifter för samma institution. Åldraminst kunde hr Svanberg pårakna att sedermera erhålla tlrdekliga medel till anskassande af hvad som i denna väg erfordrades för vetenskapens behof, då han, bättre än mängden, borde veta hvilka betydande summor, som dertill vore af nöden ). Dessutom och framför allt hade man bordt besinna, att det, på en tid, då nationen mer än någonsin har behof af endrägt och samverkan i sina andliga sträfvanden, om vi skola kunna i någon mån hålla steg med den snabba kulturutveckling, som nu föregår hos alla andra civiliserade folk; och då detta behof med hvarje år gifvit sig mer och mer oafvisligen tillkänna i en stegrad längtan hos alla tänkande sosterlandsvänner att se vårt första universitet förslyttadt till hufvudstaden — att, säga vi, det i en sådan tid är lika ändamålsvidrigt som oskickligt att låta staten offra dryga summor på nybyggnader för samma universitet i en stad, der detsamma hvarken bör eller kan förblifva. Denna byggnad var icke nödvändig; ty, såsom vi förut anmärkt, det gamla observatoriet kunde utvidgas, och ett nytt hade med obetydlig kostnad kunnat inrättas på annat ställe — likvål företogs densamma. Den var icke nyttig hvarken för den astronomiska vetenskapen — emedan denna just derigenom måste gå miste om det, som den egentligen behöfde — eller för den intellektuella odlingen i allmänhet, hvilken derigenom blef tillbakasatt lika många decennier, som universitetet fängslades vid Upsala — likvål bragtes densamma å bane, och på ett sätt, som gjorde densamma mångdubbelt mera kostsam, än som behöfdes och varit påräknadt. Hvad skall man då tänka om dem, som inledt staten i ett sådant företag, och dertill sedan så illa utfört detsamma? ) Ett enda instrument, som för några år sedan inköptes för observatoriet i Paris, kostade 200,000 francs!