kastat frågan, anstalla en jemförelse med vår celebre författare, Herr R. I asseende på Schmitys theori om månen, borde insändaren, i stället att endast gäckande omnämna densamma, hafva upplysande vederlagt t. ex. söljande ord af författaren: Seit dem Ausrufe Fergussons: der Mond kommt auf die årde, wenn die Hand Gottes ihn nicht zuröchweiset wollen die Astronomen dieser abnehmender Entfernung des Monds von der Erde nur sehr schöchtern erwähnen. Es ist doch keine Entfernung am Himmel leichter zu finden, als die des Monds. Seine Parallaxe war zur zeit Hipparchi, (140 J. v. Chr.) nur 481: Ptolemeus sand 58e, und sie ist heute 17 12 29. So verminderte die Entfernung seit Hip-hparch von 101,500 Meilen auf 91,125 und 40,426. Riccioli sand 50,396 im Jahr 1646, Cassini wenige jahre später 49,900 Meilen. Sådana data äro vigtiga, och väl värda att kontrollera. Schmitz tillägger att man i sednare tider liksom fastställer parallaxen utan att närmare angifva de observationer, genom hvilka den erhölls, och att man uppgilfver 51,000 mils afstånd, efter Lalandes korrigerande antagande, och att detta tal, sedan adertonde århundradet numera ständigt uppgifves rundt. Äfståndet är likväl i Hallesk. Encyklopädie der Wissenschaften uppgifvet att nu vara blott 40,426 mil. Afvenledes slutar Schmitz denna punkt med följande förklaring: Hvilketdera är sannolikast, att alla astronomer i alla tidehvarf skulle misstagit sig, eller den nu rådande attraktions-theorien? För öfrigt söker Schmitz göra sannolikt: att alla kometer och planeter hafva sitt ursprung ur centralkroppen i hvarje solsystem, att planeterna börjat med att vara kometer, att en förbränning af verldsethern ständigt försiggår på solarnes yta, och att det förbrända är den materie, den kropp som, då den hunnit en viss storlek, slänges ut i universum, fattas af verldsrörelsen i athern och gör sitt kretslopp, dock under banans tilltagande aflägsnande från centralkroppen, hvaraf det skapades ungdom, mogenhet och ålderdom lätt förklaras, om också snart sagdt oräkneliga årtusenden fordras för en himlakropps död i köld och mörker. Åsigterna äro icke löjliga, utan tvärtom både enkla och storartade. Fördenskull uppmana vi insändaren att anställa en verklig kritik öfver det arbete, som han förhastat sig med att endast utmåla.