Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 januari 1853, sida 1

— ——— ——— Så sick jag se er, Norges brödralander, Så fick jag skåda edra höga fjäll Och höra vågen slå mot edra stränder Och skåda röken ifrån edra tjäll! Hur längtar ej mitt hjerta att få flyga Dit bort, dit ner uti den sköna dal, Der bäckens silfvervågor stilla smyga Och kyssa blommor under grönan sal; Dit bort der hyddan vinkar under linden — Jag uppå trappan ser en tärna huld. Du Norges mö! Min syster! Bringe vinden, Som skämtsamt kysser dina lockars guld, En brodershelsning dig från broderjorden, Så rik i hjertat, fast så arm i orden! Knappt hade Falk slutat sin sång förrän fru B. inträdde. — Hvad ser jag? utropade glädtigt den intagande värdinnan. Ni två ensamma hemma och hr Falk vid pianot. Hvarföre kom jag ej förr hem, så att jag ock kunnat få njuta af eder musik? Men ni skall inte slippa mig, derpå kan ni vara säker. Falk var nu åter glad och uppfriskad, gick emot sin värdinna, tryckte hennes hand och förklarade att han dragit sig ifrån allt annat sällskap denna afton, emedan han längtade