Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 januari 1853, sida 2

Men vi så ej glömma vår vän Falk och hans öden, sedan vi lemnade honom på Theatret. Med verklig konstnärlig förtjusning betraktade han mamsellerna Pricess vackra dans. Han hade ej sett Taglioni, ej Fanny Cerito, ej någon af de stora danserskor, på hvilka verlden slösat sitt lof och sitt guld — han hade derföre hittills betraktat dansen såsom något underordnadt, såsom konst betraktad, och hade förargats hvar gång han hört, att någon ville ställa den i jemnbredd med någon af de öfriga sköna konsterna. Men när han såg de