vara lunderstucket. Det visar sig dock, al detta ej är fallet, utan att Elgqvist verklige skrilvit brefvet, och att detta blott är ett ut tryck af den sinnesstämning, hvari han befin ner sig. Missionstyrelsen har nemligen ifrå China emottagit ett bref, undertecknadt af tven ne engelska läkaremissionärer, hvari intygas at Elgqvist lider af en sinnesrubbning, beståend i den fixa idcen att han är föremål för för följelser af personer, som trakta efter hans lif För att möta anklagelsen, att hafva blott stallt Elgqvist uti pekuniart afseende, medde lar missionsstyrelsen i Malmo snällpost et! utdrag af sina räkenskaper, hvaraf det synes att Elgqvist på 2 år uppburit 320 st. eller 5760 rdr rgs, eller 160 om året, hvilket ej synes vara otillräckligt, då Elgqvist aldrig begärt mer än 150 om året, och då missionären Hamberg äfvensom d:r Gät:zlafl, hvilka båda känna väl de Chinesiska forhällandena, lära ansett 100 om året vara tillräckliga för en missionär i China. — Emellertid sätter denna affår hela missionsverksamheten i en föga fördelaktig dager och väcker tvifvel om dess ändamålsenlighet. Det har förut blifvit nämdt, att konsistorium i Lund till förvisning för alltid från Universitetet dömt Boktryckaren, Mag. Nils Rudolf Munck af Rosenschöld, till följd af hans verksamhet såsom redaktör af tidningen -Fäderneslandet.. — Upprigtigt sagdt fästade vi oss i början föga vid detta utslag. annorlunda än att vi ansågo Tit. Rosenschöld genom sitt skandalösa skristställeri val hafva förtjent detta straff, hvilket, enligt vår förmodan, ej kunde komma att innebära något annat, än att Rosenschöld beröfvades alla s. k. rättigheter säsom akademisk medborgare, ett straff, som för honom egentligen ej blefve annat än ett skam straff, en opinionsyttring af universitetets ungdom och lärare, som ej kunde anses drabba Rosenschold annat än i högsta måtto rättvist. Nu har dock konsistorium gifvit åt sitt beslut en tydning och för öfrigt försarit så förnustsoch lagstridigt, att Rosenschölds beteende derför träder i bakgrunden. — Först och främst synes förvisningen för alltid ej kunna lagligen beslutas, utan föregående varning och tillråttavisning, hvilket visar sig af Prof. Naumanns lugna och bevisande yttrande i målet; och en sådan hade Rosenschöld ej emottagit. Vidare har konsistorium begått den absurditeten, att besluta det domen skulle gå i verkställighet inom 8 dagar, under det samma konsistorium gifvit svaranden 30 dagars betänketid. — Slutligen har konsistorium tydt relegationen icke blott såsom en förlust af akademiska rättigheter, utan äfven såsom en förvisning från staden Lund, oaktadt Rosenschöld der är fastighetsägare och idkare af borgerlig näring. Erfarenheten har tyvärr alltför ofta visat huru personer, som enskilt kunna vara hederliga och aktningsvärda, då de komma tillsammans och handla en corps, såsom konsistorium, fakultet eller direktion af hvad slag som helst, nära nog förlora förståndet och företaga sig handlingar af den mest godtyckliga art; men vi erkänna att vi ej på länge sett något motstycke till det sätt, hvarpå Lunds konsistorium i denna sak gått tillväga.. Och konsistorium kan icke ens försvara sig med att hafva handlat af okunnighet, ty en af dess ledamöter, juris-professorn Naumann, utredde frågan ganska tydligt. Det återstår således för konsistorium att nödgas erkänna sig hafva handlat af hätskhet och med uppsåtligt förbiseende af lagens stadganden, och detta just då man sitter till doms öfver olaglighet och sjelssvåld och talar vidt och bredt om huru dessa oarter skola stäfjas. Och hvad blir följden häraf? Jo, att Rosenschölds skamlösa skristställeri vinner ett visst öfverseende och att han framstår såsom en slags martyr för konsistorii förföljelser. Kons. har således med sitt förnustslösa utslag gjort Rosenschöld en stor tjenst, hvilket endast bekräftar den gamla sanningen, att en orättvisa alltid är på samma gång en oklokhet. Hr Rosenschöld har besvärat sig hos hofrätten öfver Skåne och Blekinge och har tillika gått in till instjtimmpsomhna nan mad an ckräft än81.