Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 januari 1853, sida 2

att bemöta honom å la pajazzo. Han var och blef en munter ture, utan att falla ned till narrens ståndpunkt. Denna kloka hållning uppehöll honom i en viss aktning, hvilken äfven den mest lättsinnige oftast åtnjuter i sällskapslifvet, derest han förstår att öfver sin karakters löslighet lägga en fernissa af qvickhet, liflighet och spiritualitet. Annu engång randades morgonrodnaden i öster, då Backlund, trött af dagens händelser, insomnade på sin bädd, i sin värdinna fru B:s hus. Denna gång låg Falk redan före honom sänkt i sömnens armar.