Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 januari 1853, sida 1

—Pd 5 hafva nägot enskildt intresse att genomdrifva nästan alltid göra sig försäkrade om framgång; och de kunna till och med år efter år upprepa samma spel; ty äfven erfarenheten saknar ofta både makt och röst vid våra riksdagar. Men nationen, som får vidkännas följderna af de styrandes fel och svagheter, kan icke med likgiltighet se dem oupphörligt förnyas. Den känner tyst, men djupt att dess upposlringar för den högsta bildningens befrämjande och de vigtiga föremål, som äro deraf beroende, icke bära någon frukt; och den fordrar och har rätt att få veta, hvart dessa offer taga vågen, och hvem eller hvilka de äro, som draga vinsten deraf. Vi skola försöka att lemna några upplysningar i detta fall; ty det är blott genom det mörker, som hittills hvilat öfver dessa ämnen, som man i denna väg lyckats så väl se sina enskilda intressen till godo, på det allmännas bekostnad; och vitro att det för pressen knappt gisves något föremål af större vigt, så sannt det är att hela vår framtid såsom nation är i hög grad beroende af vår intellektuella och moraliska förkofran. Den första synpunkt, hvarifrån ett företag, som skall utföras med allmänna medel, måste betraktas, är nådvåndighetens, den andra nyttans. Vi skola se till, huru de akademiska byggnader, som i sednare tid blifvit uppförda i Upsala, uthärda en kritik i dessa afseenden, och vi skola dervid icke heller glömma en tredje synpunkt, som härvid bör komma i betraktande sättet, som kan förderfva äfven de bästa planer och således äfven i hög grad försvåra följderna af mindre goda eller rent af skadliga företag. Det akademiska bibliotheket, som vid slutet af Carl XI:s regering blifvit förflyttadt till det stora Gustavianska akademiehuset, intog der blott öfversta våningen och en liten del af den mellersta, då de akademiska säderne beslöto uppbygga ett stort, nytt hus till detsammas herbergerande. — Var detta nödvändigt? — Nej; ty sjelfya kärnan af bibliotheket, om vi så få uttrycka oss, var lagd förut, redan innan detsamma flyttades till Gustaviarummet, och de donationer och inköp, som sedermera ägt rum, voro till antal och voluminosite, af så ringa betydenhet, att de alla uppvägdes af en enda donation från enskild man — Friherre Brinkman — hvilken först sedan det nya bibliothekshuset redan var byggdt, kom akademien tillhanda. Och denna donation, om också relativt ganska ansenlig, innefattar blott några få tusen volymer. Det är derföre obestridligt, att, om äfven de i öfversta våningen af det Gustavianska akademiehuset inredda bibliothekssalarne skulle hafva varit otillräckliga för det ökade bokförrådet, detta likväl med största beqvämlighet och ett tillräckligt utrymme för en lång framtid — vida längre, än universitet troligen har att emotse i Upsala — kunnat inrymmas i hela detta hus, om man behagat dertill upplåta de öfriga våningarne. Och för en sådan upplåtelse fanns icke något verkligt och giltigt hinder; ty ett auditorium, hvartill den stora salen i mellersta våningen användes, hade mycket väl kunnat se KK E