Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 januari 1853, sida 1

har bedragit mig! klagade Pedersen, dignande tillbaka i sossan med en komisk åtbörd. — Ser ni här, gossar! återtog Backlund, i det han tog fram den rosenroda bilje ten ur västsickan. Ser ni hvad här står skrifvet? En af de kringstående ryckte till sig biljetten och läste på ena sidan den hemlighetsfulla inbjudningen, på den andra följande svar: Min bästa bror! Jag tackar dig för inbjudningen, men jag kan ej ha den äran. Din vän C. E. Backlund. Under tiden stod Backlund och gnuggade förnöjd sina händer, sägande för sig sjelf: Mitt misstag att i bråskan svara Berndt på det der papperet kom mig väl till pass. — Han har äfven denna gång krupit ur fällan! utropade Bärndorff, som nu tog af sig masken, skrattande. — Bröder! Vi måste erkänna oss öfvervunna. Lefve vår svenske Falstaff ! Hela sällskapet drog nu ut till bålarne. Man klingade lustigt med hvarandra, Bärndorff förklarade Backlund de anslag han från första stunden, då han fick höra talet om blomsterbuketten, haft emot honom. — Här har du min kusin, grosshandlar Barndorsl, — presenterade han Backlund för en person, i hvilken B. nu igenkände sin artiga frukostvärd.