Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 januari 1853, sida 1

A. — drifven af någon marotte, eller nyss utkommen calaboasen (stadsfängelset). Bland Tyskarne, deremot, är skägg en rekommendation; ju ysvigare polisonger, ju större Schnurrbart (mustascher), ju grufligare pipskägg, ju bättre: är ansigtet ända under ögonen hårigt, är det allra bäst. Men allt detta får icke vara snyggt kammadt, ansadt eller fint ordnadt, utan ruggigt och tofvigt; mannen anses eljest ej fullkomligt renhårig, utan i hemlighet en anhängare af de europeiska hofven. Ju värre skäggets fårg är, t. ex. en blandning af grå strån med rö ödgula och svartgula, desto bättre är mannen; af de grå märkes att han har en deutsches Herzhvilket är någonting apart i skapelsen, och som, enligt Tyskarnes mening, ej sinnes till annorstades än hos dem); på de svartgula skaggsträna förnimmes, att han är en äkta demokrat af sjelfva Kinkels sort, och på de rödgula, att han är så utmärkt tapper som sjelsva Hecker. Irländarne gå också ofta med skägg, men icke långt, utan klippt med sax, emedan de mången gång ej hafva råd att låta raka sig, och bära i öfrigt afsky för tvål, jemte hvad deraf följer. Näst härefter kommer hatten i snygghetsfrågan. Amerikanaren fordrar, att denna skall vara fullkomligt proper, om ej alltid fin; men af hvad former och färger som helst. En gentleman kan icke hafva en luggsliten hatt, men hans hatt kan hafva de värsta bucklor, blott det är en möjlighet att dessa bucklor kunna anses för en Fancy (en santasisorm på hatten). Rocken, helst svart, bör också vara fin till låggen, men kan gerna vara så dåligt sydd som man får kläder i härvarande talrika skräddarbodar, der de färdiggjorda med tyg, foder och allt kosta tredjedelen mot när man beställer dem hos skräddare. En Amerikanare tål icke hål på armbågen, såvida det är litet och således kan anses uppkommet af en med tiden skedd nötning — hvilket skulle vara ynkeligt, emedan det utvisade en rock som länge varit med! men om hålet är mycket stort, så stort, att skjortan hänger ute, då tål han det, likasom om rocken är uppsluppen under armarne, utan att föröfrigt vara damn ig eller snuskig. Jag har sett förmögna Yankees med så trasiga rockar med stolt mine och frimodiga steg spatsera på gatorna och åka i stora sällskaper på diligenser och i omnibusar; ty — då betyder det, att mannen tillfälligtvis fått sin rockärm upprifven mot en spik eller annat, under trängseln vid sista massförsamling, då offentligt tal hölls af den och den, samt att han, upptagen af sina offentliga många businesser (Geschäste, afsårer och göromål), ej haft tid att ännu tänka på sin rocks reparation. Västen bör vara af siden, svart eller randig; men icke sitta alltför slätt, utan gerna hafva några djupa veck, isynnerhet å ena sidan, utvisande, att mannen, en tänkande och bra karl, har fått vanan alt gå något krokig, med hufvudet en smula på sned, hvarigenom bröstet, och med det västen, fått sina vissa betydelsefulla veck. Byxorna utmärkt propra, böra vara långa ända ned i marken, men under promenaden eller vid sittning som oftast upphylsade på halfva smalbenet, utvisande att mannen behandlar sina permissioner, liksom öfriga klader, med ett AAAAA 33 —