Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 januari 1853, sida 1

———— ———— —— — En syperb karl, på min ära, den Backlund! En rigtig Falstaff i studentmössa! Det var omöjligt att bringa honom ur koncepterna. Dumt att han gick så tvärt, men ännu är han oss ej qvitt. Denna gång slapp han alldeles för helskinnad undan. Jens Bärndorff, som eljest såg helt allvarlig ut, delade kusinens munterhet och inföll: Ja, för så godt pris bör han ej komma undan. Nu har jag det — en biljett på rosepapper, med en darrande fruntimmershand, skall snart åter föra honom i sallan. Men spelte icke Petersen sin role ypperligt? Jag var nära alt ej kunna återhålla mitt skratt, då Backlund kom fram med kärleksförklaringen. Då han kröp till mig under bordet var jag alldeles förlorad. — Men låtom oss nu uppgöra planen för i afton! Vi lemna de båda kusinerna, hvilka, såsom man finner, ville drifva ett litet skämt med den inbilske Backlund, för att återvända till denne. Han och Falk voro knappt nedkomna på gatan, förrän Falk frågade: i — Men säg mig, huru hänger detta ihop? Hvilken var det vi frukosterade hos? — Sådan ensaldig fråga, svarade Backlund. Huru skall jag veta det? Ar du besatt? Vet du ej hvem han var?