Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 januari 1853, sida 1

A ÄFn ETERN alltid vara sullkomligen obesvärad, men tillika höslig. alls icke ängslig, hvarken i sysionomien eller i hjertat. Detta recept är visserligen ganska gammalt och kan kallas helt trivialt; emellertid, så utsliten saken är som satts, är den dock ej så lätt att praktisera, emedan den husvudsakligen beror på det derför erforderliga lynnet. Mängen är högst ogenerad, men på ett ogentilt sätt, kanske plumpt; och detta duger för ingen del, minst här, der hvarje person, till följd af sin fullt oberoende ställning, är tillräckligt stolt för att känna sig lätt och snart sårad. En boxning, en kula, eller dylikt, kommer då helt hastigt å bane. Ej heller duger det att vara för höslig, åtminstone ej krypande; ty då anses man för en hemlig intrigant, en aristokrat-tjenare eller vän af de europeiska furstarne. Åmerikanarnes (med detta namn förstås här blott de som äro af engelskt ursprung) konst består uti att vara artiga på ett ofta rätt oartigt sätt, och deri ligger något pikant, som intar mången. En Tysk deremot, när han är rätt ogenerad, är det nästan alltid på ett plumpt sätt; detta kommer förmodligen af hans ärlighet, som tvingar hans samvete, att, när han är ogenerad i ett, också vara det i allt annat — och hvilket just är rakaste vägen till plumphet. Vidare måste, säger korresp., hvar och en som vill taga sig ut, hålla sig snygg. Hvad kläderna vidkommer, så går det icke an att gå för fin; då anses man för en sprätt, en odoga, som ingenting gör, ingenting uträttar, ej arbetar, hvilket synes på hans rara, exemplariskt ordentliga byxor och väst m. m.; och att icke arbeta (lika godt med hvad, men alltid något), det har om sig i Amerika den sämsta rekommendation af allt. Men ännu mindre duger det att gå snuskig. Ni frågar: hvari ligger då den snygghet, som fordras, och hvari ligger den icke? Bland de engelske ligger snyggheten i kläder framför allt i en ren skjorta, som skall synas kring halsen och bringan (att gå med nattkappa och löskrage duger ej; det tydes såsom en fason att dölja en oren skjorta, hvilket vore ett högmålsbrott). En äkta amerikanare måste ömsa linne hvar dag, åtminstone hvarann eller allraminst hvar tredje; den lägsta arbetskarl och -den rikaste bankier hafva skjortor af mycket olika finlek, men nyömsade skola begge hafva dem; hvarföre också the washes (tvätten) för arbetaren utgör en af de drygaste artiklarne. Tyskarne och i synnerhet Tyskorna hafva ej så mycken fallenhet härför; likväl, sedan de varit här några år tvingas äfven de af allmänna opinionen att byta om linne. Den emigrerade Irländaren är af alla den malpropraste; hvarföre man alltid bland arbetare på skjortärmarne kan urskilja de engelska från de irländska, n. b. om morgnarne, ty om qvällarne är det klart att alla, till följd af dagsarbetet, äro nedsölade. Nåväl! näst efter I skjortan kommer snygghetsfrågan till skågget. Bland Amerikanarne lides ingen skäggig haka; hvarken polisonger eller mustascher! allting skall vara nyrakadt, eljest är det ej comme il faut. Hela fysionomien måste vara glatt som en spegel. Kommer en person bland Amerikanarne med halfvuxet skägg, anses han vurmig,